Hilda

Det finns en låt, som jag på grund av att jag inte kan det här med yttrandefriheten och upphovsrätten,
inte tänker skriva vad den heter.
Men i alla fall så är det en låt som på skämt en gång fick symbolisera min sambos körsätt.
Hörde den precis och reagerade på en mening som sjungs.
"I'm doing 100 on the highway, so if your do the speedlimit, get the fuck out of my way"
I Svergie får man väl sjunga 200 istället, men strunt i det.

Det läskiga med den här meningen är att säkert hälften av alla med bil i trafiken tänker på det här sättet.
Eller inte bara alla med bil. Motorcyklar, bussar, vespor, lastbilar... listan kan göras lång.
Det är min egen åsikt, men jag tror att jag delar den med många andra.

Det är alldels för ofta när man är ute och åker som man träffar på andra, som verkar ha denna mening som sitt motto.
Jag är lite av den åsikten att det kan vara okej att köra fort, men man får inte köra idiotiskt.
Man dör inte av hastigheten i sig utan det är flera saker som spelar in.
Förare verkar inte ha någon respekt för vad som faktiskt kan hända.
Det vore ju i och för sej ingen katastrof om dom körde ihjäl sig själva kanske,
men det är lätt hänt att andra blir inblandade.

Jag håller just nu på att ta körkort och det är två saker jag är livrädd för när jag väl har fått det.
Förutom att köra ihjäl mej, vilket jag ska undvika...

Det första är "road-anger" eller "väg-ilska", som det skulle heta på svenska.
Konstigt att det inte pratas mer om det i Sverige egentligen.
Jag har flera kompisar som är hur lugna och goa som helst jämt, utom när dom kör.
Det är inte ovanligt att man hör ord som man inte visste fanns, och då är inte jag pryd alls.
Varför är det så?
Klart jag också blir förbannad i trafiken, fast jag bara sitter bredvid,
men många gånger förstår man inte ens vad det är dom är så arga för.
Och en till sak gällande det.
Ingen av dom jag kan komma och tänka på nu, som blir så arga i trafiken, gör någonsin något för att visa det.
Dom sitter där och skriker ungefär som att den andra föraren, eller vem det nu är dom är förbannad på, skulle höra.
Jag tycker att man är skyldig att få den personen att förstå att den gjorde fel. Om nu så var fallet.
Jag har hört om historier när min mamma och pappa är ute och åker.
Mamma har inget körkort och sitter därför bredvid, precis som mej.
Men hon slänger sig på tutan och pekar finger när hon anser att någon gör fel i trafiken.
Nu kommer kanske min pappa att bryta bekantskapen med mej, men de är precis så jag tycker att man ska göra.
Är man helt säker på att den som gjort fel, har gjort det medvetet, så är dom värd ett finger.
Är man däremot osäker. Den som gjorde fel kanske inte alls är medveten om det så tycker jag i alla fall att man ska tuta.
Personen måste ju få lära sej, hur ska den annars kunna bli en bättre förare.
Är det någon som ser ut att vara sekunder ifrån ett psykiskt sammanbrott, kan man däremot låta bli.
Man vet aldrig vad som kommer hända då.
Det jag ville komma fram till är att jag är livrädd för att blir så arg som alla är i trafiken.
Jag har den uppfattningen att ett gott skratt förlänger livet, och jag försöker leva efter det.
Att få körkort kanske blir mitt självmord.. men vet aldrig.

Det andra jag är livrädd för är latheten, som alla verkar få köpet när man skaffar körkort.
Jag ser framför mej. En kilometer till affären.
"Älskling, jag tar bilen, för jag kanske köper en mjölk"...
Nu har jag över en mil till affären, men jag har fått för mej att cykla tidigare.
Tror du jag kommer göra det när jag har körkort?
Knappast...