Hilda

Det är typ vad jag har gjort idag.
Jag har till exempel städat skafferiet.
Trodde jag skulle hitta något riktigt spännade som jag kunde låta er få se en bild av,
men jag har visst varit duktig på att hålla efter.
Lite mögel på några rostbröd-skivor, det var allt.
Och de är ju inte speciellt spännande.

Pablo Fransisco kommer till Gävle 9 oktober.
Ska absolut gå på det, han är ju nästan min största idol =)

Inlägget innehåller obehagliga bilder.













Måste ha några mellanrumsrader så du inte råkar se bilderna om du inte vill.
Men skyll dej själv om du bläddrar ner längre.


















Dessa tre souvernier mötte oss på gården när vi kom hem i förrgår.



     
Ett framben                         Ett bakben                          En svans

Ja, ni ser väl vad det är för djur...

Jag trodde helt ärligt inte att Trazzel skulle lyckas fånga en ekorre.
Såg när han smög på den dagen innan, så det tog nog sin tid för honom att få tag på den.

Ja, då har jag bevisat för mej själv, och alla andra som var där, att jag inte kan dansa.
Men kul var det. Så jag tänker fortsätta visa varje söndagkväll att jag inte kan dansa.
Ska man tro dansläraren så blir man bättre och rörelserna blir lättare att genomföra,
så jag får väl hoppas på det.
Försök själv att gå framåt i en takt, skaka rumpan i en annan takt och axlarna i en tredje takt...
Det är verkligen inte lätt. Men jag ska tjuvträna lite hemma under veckan.

Igår blev der kräftskiva hemma hos Maja och Tomas.
Jag äter inte kräftor, och kan inte ens äta något annat när andra äter kräftor.
Det är riktigt äckligt med allt sugande och smaskande.
Men en kräftskiva är aldrig tråkig, man får bara se till att äta innan man kommer dit.

Innan satt vi några stycken och "förfestade" på Martins mammas tomt.



Vi cyklade faktiskt därifrån till kräftorna, och de var inte igår man var ett gäng ute och cyklade.
Det är riktigt roligt att cykla, och det lär ju vara bra träning eftersom det är så otroligt jobbigt.
Eller så är de bara för att jag är så pinsamt otränad...
Kanske man ska cykla lite oftare.

     

Härom dagen satt jag och Rosanna och pratade medans Edvin åt.
Jag höll precis på att berätta någonting, antagligen ganska oviktigt, när Edvin säger:
Blablabla...
Edvin har alltså precis fyllt sex månader och kan inte prata..
Då kände man sej ganska meningslös =)



Snart blir det dans. Det ska bli så roligt!

Mitt horoskop för en vecka framöver enligt Klick!

Någon vill diskutera något viktigt med dej men du gör allt för att undvika att ta ställning.
Du känner inte för att ta nästa steg, inte än.

Ibland lyckas dom verkligen pricka in vartenda ord rätt.

En gång för längesen när jag kom ut och skulle cykla till jobbet så kom Trazzel och la en liten, liten fågelunge mellan fötterna på mej. Den var inte det minsta skadad, han måste ha burit den jätteförsiktigt. Jag sa åt honom att ta bort den och då gick han fram till den och knuffade den försiktigt med nosen mot mej. Jag vet att det låter konstigt, men jag fick verkligen känslan av att han tyckte att jag skulle ta hand om den. Han är en riktigt duktig jägare och jag vet inte hur många möss han äter om dagen, men den här fågeln rörde han inte. Den kunde inte flyga, hade inte ens fått några fjun än. Jag gjorde mitt bästa med att försöka rädda den och under några dagar bodde den hemma hos oss i en liten låda. Det gick bra så länge vi skar metmaskar i pyttebitar och matade den med pincett. Men sen läste jag på internet att man kunde ge dom majsvälling, vilket jag försökte med. Hade en sån liten spruta som det kommer en droppe i taget ur. Men det gick inte bra. Den fick upp vällingen genom näbben och jag tror att den kvävdes.. Hemskt. Men vi gjorde vårat bästa, det är ingen barnlek att ta hand om en fågelbebis.

Igår var det alltså dags igen. Då kom han på nytt hem med en fågel. Denna gången var det en vuxen skadad fågel av nått slag. Han la den nedanför altanen och satte sej bredvid den och tittade på oss. Nu låter det som att han bara gjorde som katter brukar göra, komma hem med sitt byte och skryta lite. Men vi vet hur han beter sej när det är det han gör, för det händer jämt. Nej, det här var något annat. Antagligen hade fågeln flygit in i en ruta och skadat nacken. Efter han hade suttit där och tittat på oss gick han därifrån, vilket han aldrig gör när det är något han själv har fångat. Då släpper han inte bytet med blicken och försöker vi ta det av honom så tar han det och springer all världens väg.
Nu lämnade han över tll oss. Tyvärr var denna fågel utom all räddning så vi fick istället ha ihjäl den vilket inte va så kul. Men fågeln slapp ju i alla fall ligga någon stans och pinas till döds, så vi alla gjorde ett bra jobb ändå. Eller.. jag gjorde väl itne så mycket egentligen.
Nu hoppas vi att han tänker sluta upp med det här. Vi är bra djurföräldrar, men vi kan inte uträtta underverk!

Läste en artikel i Aftonbladet igår som handlade om en man som dödade sin ex-sambos nya man. Sköt honom hemma i villan. Mördaren hade dagen innan sökt psykhjälp men blivit hemskickad. Detta går att läsa i artikeln:



Någon som tycker det är konstigt att han inte mådde så bra?
Det är aldrig lätt det där att ha kontakt med dom döda.

Sagt av Kathy Griffins pappa:
"Det enda som behövs är att killen tycker att tjejen är det bästa som finns,
och att tjejen tycker lika om killen"

Hur fint låter inte det?

Vi har varit med om mycket spännande "naturupplevelser" senaste veckan =)



Det här är en spindel som vi hittade i en av spöhållarna på båten.
Den var för tjock för att ta sej ner mellan plankorna så den fastnade!



Och det här är en häger som satt i bäcken helt obrydd när vi åkte förbi.

Men det är den här bilden som tar priset.



Den här trevliga synen fick vi se i torsdags morse när vi gick förbi en lastbil.
Fågeln har på något konstigt sätt fastnat under grillen på lastbilen.

Igår jobbade jag första dagen efter semestern.
Det är verkligen jätteroligt att vara tillbaka.
Plockade upp höstnyheter hela dagen. Stickade tröjor, halsdukar och mössor.
I modeväg så tycker jag att hösten är absolut härligast. Allt är så mysigt.
Man ser sej själv i en oversizad stickad tröja och en stor mössa.
Tända ljus på bordet och en spännande film.
Tyvärr är ju stickade tröjor nästan jämt antingen för varma eller för kalla för att ha på sej.
Särskitl varmt blir det om man har på sej en stickad tröja inne med tända ljus på bordet.
Men man kan ju få drömma =)

I onsdags var jag och hälsade på Mickan i stugan, tillsammans med Linnéa och Jennie.
Vi åt grillad kyckling och supergod sallad, med oliver och fetaost.
Och så fick jag ju äntligen träffa lilla Wilma. Vilken sötnos!



Nu lär jag iväg till jobbet. Min viktigaste uppgift idag lär bli och spana efter snattare.
Inte kul! Vi skulle kunna lägga så mycket tid på annat om folk bara kunde lära sej vad som är mitt och ditt.

Igår kom Viktor äntligen hem.
Han har varit på en niodagars flugfiskeresa uppe i fjällen vid norska gränsen någonstans.
Där har han inte haft någon mottagning på mobilen, så det har känts som att han har varit borta i flera veckor!

Vi gjorde baguetter med salami och brie i ugnen som kvällsmat.
Det är verkligen så jäklans gott.
Men bagutterna blir alltid lite, lite hårda så idag har jag ont i hela gommen...
Det beror nog i och för sej inte bara på bagutterna, utan en kombination med chilinötter =)
(inte tillsammans, men under samma kväll)

Vi kollade på The Librarian - The curse of the Judas Chalice.
Första filmen, The Librarian - Quest for the spear, är en av Viktors favoritfilmer, men den har jag inte sett.
Den här filmen var i alla fall inte direkt något för mej.
En Indiana Jones kopia med automatvapen.
Fast enligt Viktor så är automatvapen i Indiana Jones också, men inte så som jag minns den =)
Jag minns den i och för sej tecknad också, och han trodde inte den fanns tecknad.
Skriv ett inlägg om du vet, så vi får veta vem av oss som hade rätt.
Sånt är viktigt =)

Idag ska jag kanske följa med Linnéa och hälsa på Mickan och hennes nya bebis Wilma.
Hoppas, hoppas! Skulle vara så roligt att träffa dom allihopa.
Har inte haft tid att köpa någon present.
Men dessa supersöta plagg har jag haft hemma ändå sen en annan bebis
hann växa ur dom innan jag lyckades träffa den.



Så dessa tar jag med så slipper dom ligga i min garderob och känna sej onödvändiga.
Här lär dej ju tyvärr inte bli nån bebis än på länge, för man måste ju vara två om ett sånt beslut.
Vi är bara en halv än så länge =)

Man kunde inte ha önskat sej bättre väder så här sista semesterdagarna.
Har verkligen varit hur fint som helst.
Och blir det sämre imorgon som väderkunnarna har utlovat så gör det verkligen ingenting.

Igår kom mamma och pappa hit och vi tog en promenad runt på området.
Gick till caféet Blåsut, som visserligen inte hade öppet.
Men det gjorde inget, var så mysigt där i alla fall.
Åt melon ute på piren i båthamnen och bara hade trevligt.
Melon som pappa fick skära med sin fiskkniv för vi hade ingen annan =)
Precis sånna saker man ska göra en riktig sommardag.

Jag fick känna mej liten igen när mamma rensade kycklingklubborna åt mej =)
Har lite svårt att äta saker som ser ut som ett djur.. ska helst vara filé.

Efter flera vakna nätter med Nova så somnade jag klockan sju igår kväll och vaknade nio idag.
Var verkligen välbehövt. Fast jag har varit ut med henne flera gånger inatt.
Men det gjorde lixom inget när man sov så länge, så jag känner mej utvilad.
Nu har jag inte varit ut med henne sen tjugo i sex imorse.
Borde betyda att hon är på bättringsvägen.

Idag ska jag klippa gräsmattan, städa bilen, måla klart ytterdörren och få besök av Emmy. Trevligt!
Måste försöka hinna åka och handla så det finns någonting ätbart när Viktor kommer hem imorgon.
Nu är det rätt barskrapat här hemma. Finns inge bröd eller ost eller mjölk... eller mat överhuvudtaget.

Drygt att skriva när Gizmo ligger ivägen. Går ut i solen istället.



Dålig bild, men ni ser vad jag menar =)
Den konstiga gropen i pälsen på honom är där jag har min arm för att nå tangentbordet.

Jag och Novis tog oss en promenad till örarna idag igen.
Där mötte vi Emmy, Martin, Elin m.fl.
Det måste vara en av dom mysigaste platserna i världen.
Kanske man inte ska berätta här förresten,
en av anledningarna att de är så härligt är ju att nästan ingen hittar dit...



Hon mår i alla fall bättre tror jag.
Orkade med långpromenaderna idag ganska bra.
Men jag vågar bara ge henne potatismos och ris i mini-portioner,
vilket inte direkt uppskattas.
Hon är absolut det värsta matvraket jag känner.
Och snart kommer vårat grillsällskap...
Har en aning om att det kommer bli ramaskri när hon inte får smaka.

För att den här bloggen ska bli uppdaterad emellanåt så måste jag ta till drastiska åtgärder.
Jag har bestämt mej för att börja skriva lite om vad jag gör på dagarna/kvällarna.
Jag är absolut säker på att jag inte förgyller någons dag med sånt meningslöst fakta, men de är kul att skriva.

Igår övningskörde jag hemifrån till Gävle. Gick hur bra som helst, blev bara omkörd en gång =)
Fast det var väldigt läskigt att köra på den smala vägen..
Viktor är alltid upprörd över dom som verkar blunda och hoppas på det bästa när dom får möte efter den vägen,
och det slog mej igår att jag är nog en sån...
Jag blundar kanske i bokstavligen, fast jag vet egentligen inte.
Känns precis som att man ska få den mötande bilen i ansiktet.
Men körkortet närmar sig onekligen.
Gjorde bonniers häromdagen och fick 52 först och 58 sen.
Ganska bra lär jag tycka.

Tillbringade kvällen hos Rosanna, Johan och Edvin. Mysigt.
Vi åt på gamla hederliga Barcelona med Kimland, Sara och Linda.
Blev kvar till stängning. Var en så otroligt härlig sommarkväll.



Idag har vi varit på Brämmen. Första gången jag var där sen vi flyttade hit för snart två år sen.
Det är löjligt egentligen, vi har ju cykelavstånd dit.
Men det blir gärna att man bara går ner till vattnet här för det är så mycket enklare när man har hund.
Trodde faktiskt inte man fick ha hund med sej på Brämmen, men det var flera stycken där.
Nästa gång får hon följa med.

Saknar Viktor förresten. Trodde faktiskt inte jag skulle göra de =)
Men det är väldigt tomt här hemma.
Men nu har mer än halva veckan gått så snart är han hemma igen.
Hoppas dom har det bra. Utan toalett, dusch, telefon...
Jag är glad att jag inte är med.

Nu ska jag nog lägga mej på soffan och glo på lite tv.
Blev inte så utsövd inatt eftersom jag var upp och torkade spya flera gånger.
Okej, för mycket information kanske...
Stackars Nova är sjuk. Hon har kräkts flera gånger idag också.
Bland annat i Rosanna och Johans bil =/
Hoppas verkligen att det inte blev nån fläck!
Men hon verkar pigg annars, så det borde väl vara lugnt hoppas jag.
Bara lite sommarmagsjuka, vad nu de är.

Vi har en sån där smart infoknapp på våran tv-dosa.
Man trycker på den och får veta vad programmet eller filmen handlar om.
Oftast är det nyttig information som står i rutan, men ibland undrar man.

Nu är det en film som heter I spel och kärlek.
(Heter Leatherheads på amerikanska, hur mycket häftigare låter inte de?)
När man trycker på info knappen står det följande:
Året är 1925 och intresset för amerikansk fotboll är ljumt.

Vill dom (vilka det nu är) verkligen inte att man ska kolla på filmen?
Och ljumt... finns det ens ett ord som heter det?
Filmen är förresten från 2008 och inte 1925 som dom får det att låta som.

Vill dom göra det enkelt för sej så kan dom ju bara skriva av taglinen på imdb.com.
"In the biginning, the rules were simpel. There weren't any."
Då blev man genast mycket sugnare på att se filmen.

Jag är förresten ganska säker på att det inte finns nått ord som heter sugnare.
Men kan dom, kan jag =)
Och dessutom låter det bara töntigt att säga mer sugen...

Viktor fick tag på en båt igår, efter veckor av letande.
För man kan visst inte ha för många båtar =)



Vi tog en tur nu på förmiddagen för att prova den.
Och gissa vem som fick en trekilos fisk?
Jo, det var jag det.
Det var visserligen en brax och det är väl inte direkt den mest eftertraktade fisken,
men min största nångonsin var det.
När jag satt där och var så lycklig passade jag på att fråga Viktor om det var en fisk man kunde skryta om.
Han var lite osäker, berodde tydligen på vem man skröt för =)
Men jag passar på att skryta lite, för den var verkligen stor.
Kanske 50 cm lång och tjock som en dunkudde.
Viktor tyckte den påminde om ett dasslock.
Tyvärr hade vi inte med oss kameran.
Fast hade vi haft det så hade jag väl inte fått den.
Det brukar ju vara så.

Tre superstora aborrar fick vi också, så vi står inte utan mat.
Eller superstora... min brax var såklart mycket större =)