Hilda

I fredags var min första lediga dag av tre.
Vi hade bokat tid hos en bilverkstad för att få veta vad det skrapande ljudet från däcken var.
Det är ett ljud som har låtit från och till några månader.
När dom hade hissat upp bilen så visade det sej att däcket i princip satt helt löst.
Något kullager eller hjullagar höll på att rasa.
Han sa att det var körförbud direkt vid en besiktning och att han verkligen inte rådde oss att köra till Långsand. Alldeles för stor risk att däcket skulle lossna.

Den bilen har jag onsdag och torsdag kört alldeles ensam till och från jobbet.
Känns läskigt!!
Det var inga problem att laga och det skulle inte kosta så fasligt mycket,
men delar var tvugna att beställas. Så vi fick lämna bilen där.

Så vad gör man? Man kan inte bo som vi gör utan bil.
Världens bästa Emmy och Martin skjutsade oss från bilfirma till bilfirma.
Kan inte tacka er nog för det.
Och på den sjuttioåttionde hittade vi den.
Min pärla =)



En dålig bild, men ni ser hur fin den är va? =)
Det blev kärlek vid första ögonkastet, för både mej och Viktor.
Och det var nog första gången vi var överrens om något någonsin,
så det känns jätteroligt.
Så något riktigt jobbigt blev någon riktigt bra till slut.