Hilda

Idag har jag julpyntat.
I min familj får man julpynta till första advent,
och idag var min sista lediga dag innan.
I vanliga fall blir jag alldeles lycklig av att julpynta,
men i år har något varit fel.
Fråga mej inte vad, för det vet jag inte.
Men det vore väl inte omöjligt att det handlar om den stora förändringen vi har framför oss.
Eller så är det bara hormoner.
Känns inte omöjligt det heller.
Har i alla fall bara velat grina och tillslut var det vad jag gjorde.
Grina och grina, som ett barn.
Först på sovrumsgolvet, sen i Viktors famn,
som nog gjorde sitt bästa för att trösta,
men att trösta en hormonstinn tjurskalle är väl inte det lättaste.
Efteråt kändes det i alla fall lite bättre,
som det burkar göra efter man har fått ur sej alla tårar.
Känns också skönt att vi är redo inför söndagen,
även om denna jul inte lockar lika mycket som vanligt.



(Kan ju vara så att avsaknaden av snö gör sitt också,
men eftersom jag hatar vintern så tänker jag inte låtsas om det.)