I julas körde vi med den omåttligt populära Pixibokskalendern till Mio. En ny lucka med en ny bok varje kväll.
Helt perfekt!
Men en kväll var jag så himla upprörd efter bokstunden. Kvällens bok var Stina Wirsens "Vem är söt?".
Den handlar om den gula katten, som är ful, för det säger kompisarna.
Ja, dom kallas kompisarna, otroligt nog.
Och för att göra en kort historia ännu kortare så är fågeln också ful, för den är gul. Sen är kompisarna också fula, för dom är krulliga. Och alla gråter. I slutet kommer kanin med chokladbollar och kommer fram till att brunt är den finaste färgen.
Det jag tror gjorde mej allra mest förbannad var det faktum att Mio aldrig hade hört ordet ful. Inte så vi visste om det i alla fall. Och vi hade aldrig hört honom säga det. Plötslig bjöd vi in honom i en värld full av elakheter, mobbning och olika värden på olika personer. Nu kanske man tycker att jag borde ha slutat läsa ganska omedelbart om jag reagerade så här men jag var helt säker på att det skulle komma ett fantastiskt slut på historien, som dessvärre aldrig kom. Jag tror inte att Mio tog någon som helst skada av denna historia. Något jag däremot vet är att gult är hans absoluta favoritfärg, vilket känns lite extra bra efter detta!
Men det jag egentligen skulle komma fram till är något helt annat. Mio är sjuk och hemma från dagis.
(Lägger till en parantes om att jag vet att det inte heter dagis längre. Men dagis var mycket lättar för Mio att säga när han var pytteliten och dessutom säger hans fröknar dagis vilket jag tycker är så härligt befriande. Dom har förstått att deras värde som förskolepedagoger inte förminskas pga ordet dagis.)
Efter att vi idag hade läst alla böcker som Mio ville läsa visste jag inte riktigt vad vi skulle roa oss med. Det slog mej att jag har appen Ztory på telefonen så vi började läsa böcker där istället.
Av alla jag hade att välja på så fastnade jag för dessa supersöta konvolut.
Helt utan en tanke på att alla dessa är skrivna av Stina Wirsen. Dessa och alla andra böcker vi läste. Det är ganska "hårda" böcker. Ord som ful och dum används i nästan alla och det är alltid någon som gråter. Men det finns en tanke bakom. Det uppstår funderingar som man kan diskutera med sitt barn. Blandat med de otroligt söta karaktärerna finns det orättvisor, avundsjuka och blodvite.
Det är ju faktiskt så att alla barn kommer, helt säkert, få bekanta sej med olika situationer som kan upplevas som mindre angenäma. Och det kanske dummaste man kan göra är att låta barnet vara helt oförberedd och oförstående. Det man behöver göra är såklart att ge barnet verktygen för att själva lösa det som uppstår på ett bra sätt. Jag måste helt enkelt ångra allt jag kände den där decemberkvällen.
Hatten av till Stina Wirsen som på ett fantastisk sätt ger småbarnsföräldrar chansen att på ett helt odramatiskt sätt lära sina barn rätt och fel så dom har chansen att göra rätt val i framtiden!
