Hur lyckas en kattunge åka under motorhuven på en bil fyrtio mil utan att få så mycket som en skråma.. Jag gissar på att det blir väldigt varmt, och kanske inte så hälsosamt. Men den lyckades ju med det i alla fall. Något jag läste i aftonbladet igår. En av mina katter försvann in under glassbilen en dag när vi va ute och köpte glass. Som tur var kom han ner när jag ropade, hade blivit omständigt om man skulle krypa under. Men sen dess håller jag alltid ett öga när glassbilen är på gatan.
Han har också lyckats åkt på semester utan mej en gång. Jag släppte ut honom på morgon och åkte till jobbet. När jag kom hem på erftermiddagen så ringde telefonen. Det var en kvinna som undrade om jag hade tappat bort min katt. "Nej, det tror jag inte" svarade jag. "Fast det tror jag" sa hon. "Han är i Järvsö". Hmm, hur har det gått till? Det är ju 15 mil hemifrån. Vi pratade och jag fick veta hur min katt hade lyckats hamna flera mil hemifårn under tiden jag var på jobbet. Jag var ganska nyinflyttad där jag bodde och någon granne hade lagt märke till en katt som hon inte kände igen. Hon hade tagit hem Trazzel för att kolla öronmärkningen. Hon ringde skk och frågade och fick veta att den katten hade försvunnit från Järvsö för tre år sedan. Hon fick nummret till ägaren och ringde henne. Förklarade hur katten såg ut och ägaren blev eld och lågor. Det var deras försvunna katt. Hon satte sej i bilen och åkte och hämtade honom. När hon kom hem så tyckte hon att han hade lite längre svans än vad deras katt hade haft och började fundera. Kollade öronmärkningen och hittade problemet. Deras katt hade haft en två i sin kombination och Trazzel har ett Z. Annars stämde resten. Hon hörde av sej till skk och fick veta att den katten med Z bodde i den staden hon hade hämtat Trazzel ifrån. Därav ringde hon mej. Hon hade inte möjlighet att skjutsa tillbaka honom på några dagar och jag hade inte möjlighet att åka dit, så han fick bo där ett tag. Hennes barn var ute och gick med honom i koppel så han inte skulle rymma under tiden han bodde där. Tur att jag hade lärt honom att gå i koppel när han var liten, och tur att han har så otroligt lång svans =)
En historia om den andra katten jag har, Gizmo. Han har tidigare varit den fegaste katten i universum. Näst intill i alla fall. Så den dagen han försvann var jag riktigt orolig. Han brukade alltid hålla sig på gården och kom alltid så fort man ropade. Men en dag gick, och två dagar och tre. Han syntes inte till någonstans och ingen hade sett honom. Sjunde dagen kom grannen med honom i famnen. Hon hade precis kommit hem från sin utlandssemester och hittat honom hemma hos sig. Han hade krymp lite och var en aning skakig, men annars ingenting. Otroligt hur dom klarar sig. Han kan inte ens ha haft littgång till vatten under veckan som gått. Kom på långt efter att jag borde ha frågat hur det såg ut hemme hos henne.. Han borde ju ha gjort både ettan och tvåan.. fast han kan väl inte ha haft så mycket ha få ur kroppen när han varken hade ätit eller druckit..
Är det inte knepigt att stora väletablerade företag konstant försöker lura av en pengar på ett eller annat sätt?
I vintras fick jag hem ett erjudande om gratis vägassistans i sex månader. Därefter skulle man få valet att fortsätta mot en kostnad eller att inte fortsätta. Låter ju hur enkelt som helst., eller? Innan jag la brevet på lådan så funderade jag på att ta en kopia på det, pga att i vanlig ordning så stog alla bra saker man blir erbjuden på samma lapp som man ska fylla i och skicka in. (Vilket är hur puckat som helst bara de..) Men jag ångrade mej eftersom att det var ett stort välkänt företag. La brevet på lådan och hörde aldrig nå mer om de, förrens nu.
Fick precis hem räkningen som det stog försäkringsförnyelse på... Det vore en sak om det klart framgick på räkningen att den var valfri, men dom har till och med haft mage att skriva om betalningspåminnelseavgift. Betalas den inte så tar dom ut en avgift på ytterligare 50 kronor. Valfritt, my ass! Har precis skickat iväg ett mail där jag sakligt lägger fram mitt problem och avslutar med att jag inte tänker betala. Varken nu eller senare. Ska återkomma med vad som svarar.
En annan sak jag har råkat ut för massor med gånger är när man ska flytta med sig hemtelefonnummret när man flyttar. Man ska betala en avgift på 250 kronor om man är under 26, annars 550. Dom siffrorna var det i alla fall sist jag gjorde det. Dom senaste sex åren har jag flyttat sex gånger. Fyra av dom sex gångerna har jag fått hem en räkning på 550 kronor. Jag är fortfarande bara 24... Jag nämner inga företag, men jag säger inte heller att ingen vet vilka jag pratar om..
Ett sista exempel. Jag hade bredband med bindningstid på min förra adress. Hittade ett hus och flyttade. Ville självklart ha med mej mitt bredbandsabonemang, men tji fick jag. Dom kunde inte leverar dit jag flyttade. Känns ju som att det är deras problem, men jag har ju självklart fått fortsätta betala eftersom abonemanget inte slutar gälla förren i november. Visserligen en reducerad kostnad men ändå. Det är väl så dom tjänar pengar nu när konkurrensen är så hård.
Och inte bara det. Jag gick och väntade på att få hem information om vad jag skulle göra med modemet. Jag antog ju att jag skulle skicka tillbaka de. Ingen info kommer förren efter tre månader när jag får hem ett brev som det står påminnelse på. "Vi har fortfarande inte mottagit modemet som du skulle skicka tillbaka". Ojdå, det första brevet måste ha försvunnit på vägen hit, eftersom jag aldrig har fått det. Snabbt som sjutton fixar jag ett vadderat kuvert och skickar tillbaka modemet. Tro det eller ej, två månader senare får jag hem en faktura på 500 kronor för ej tillbaka skickat modem. Det här är inte sant, tänker jag och ringer direkt upp företaget. Det jag hinner säga är: "Hej, jag fick precis hem en faktura på en avgift för ej tillbakaskickat modem, men jag har skickat tillbaka det". Svaret blir "Okej, riv fakturan. Ha en bra kväll." Klick... Jag sa aldrig ens vad jag hette, hur vet dom vilken faktura dom ska stryka hos sig.. Dom måste alltså prova skicka en sån faktura till alla, i hopp om att nån ska betala. Vilket säkert massor med människor gör, eftersom det börjar bli väldigt svårt att hålla reda på allt man ska betala till höger och vänster. Och att hålla reda på allt man gör är inte heller en barnlek i dagens samhälle. Många har nog redan glömt att dom faktiskt har skickat tillbaka modemet. Eller till och med kanske glömt att dom har haft bredband en gång...
Jag skäms å deras vägnar. Vad är det för jävla sätt?
Mitt första blogginlägg. Kopierade hit det nu när jag ska radera den andra bloggen, eftersom jag gjorde två av misstag.. Och jag är inte redo att skiljas från det än =)
Ja, då ger jag det ett försök.. Har funderat ett tag på att skaffa en blogg för att jag tycker det är roligt att skriva, men har väldigt sällan nått att skriva. Blir oftast bara handlingslistor och ett och annat sms. Fast jag sitter otroligt obekvämt. Är för lat för att sätta igång min egen dator så jag sitter nu framför min sambo Viktors, som mer eller mindre alltid är på. Och hans senaste databord ar blivit fåtöljen i vardagsrummet. Det kanske låter bekvämt, men det är det verkligen inte. Ska bli bättre på att sitta framför min egen dator. Den låter förfärligt och det kommer hela tiden upp konstiga "skyltar" där det står massa obegripliga saker, men den står iaf på ett ordentligt bord med en ordentlig stol framför. Den var iofs inte min från början. Den datorn var oxå min sambos. Men en vacker dag hade jag fått nog, jag tyckte den lät alldeles förmycket. Jag drog slutatsen att det nog va alldeles för mycket damm i fläcktarna. Så medans viktor sov skruvade jag isär den och dammsög den.. Det gick inte som jag hade tänkt. Jag fick inte igång den igen.. fick lämna in den på lagning. Det visade sej att allt möjligt var trasigt.. Moderkort och processor och allt vad det heter.. 3000 kr, och inte fungerar den mycket bättre nu. Fast den går ju iaf att sätta igång. Jag tror iofs inte att det var ja som hade sönder allt de där. Ja var jätteförsiktig när jag dammsög den. Hade ett sånt där antistatiskt armband och hade hela tiden ett stort avstånd mellan själva datorn och slangen. Det var nog bara dax för den att lämna in just då... Den här datorn borde nog oxå lämna in snart. Viktor hällde en öl i den för ett tag sen. Inte med flit såklart, fast man funderar ju när man ställer en öl på datorn.. Ganska otrolig att det enda som inte fungerar som det ska är f, g och h-tangenterna. Lite jobbigt att skriva, måste hela tiden gå tillbaka och fylla i dom bostäverna efter. Är lite seg idag. Det var födelsedags fest hos en kompis igår. Väldigt trevligt, men alldeles för tidigt hade folk försvunnit till andra fester eller till krogen och födelsedagsbarnet själv hade gått och lagt sej. Jag och hennes pojkvän satt kvar och undrade vad vi skulle göra, medans vi tittade på spökliga klipp på youtube. Och där kom den geniala idén. Vi går på spökjakt! Utrustade med hunden som skydd och en kamera för att dokumentera gav vi oss iväg. Efter ett tag hittade vi ett spännade hus och bestämde att om dörren var upplåst då måste vi gå in. Och tro de eller ej, den va öppen. Jag tror de va nått slags studentboende, men det var otroligt tyst och tomt. Vi va upp på vinden och ner i källaren, men inga spöken hittade vi. Vi behövde ju bevis på att vi hade varit där och skulle knäppa några kort men batteriet var slut i kameran. Som tur är går de ju att knäppa kort med mobilen så vi fick några mörka suddiga bevis =) Kom sen på att det kanske kunde räknas som olaga intrång, vilket verkligen inte var våran mening. Men min spökpartner var snäll att förklara att det inte va olaga intrång så länge dörren inte va låst. Det lungnade mej igår, men de vete sjutton... Mormor Sally fyllde oxå år igår. Jag ringde för att gratta och vi pratade en stund. Jag sa att jag kanske ska ha en födelsedagsfest för mej senare i sommar eftersom jag fyller 25 och att det är ganska stort att fylla de. Mormors svar blev " Inte i närheten av hur stort det är att fylla 84.." Kloka ord måste jag säga. Skulle gärna skriva mycket mer men min rygg kan inte sitta såhär längre. Och mina pekfingrar är ömma efter att ha tryckt så hårt på tangenterna som inte fungerar riktigt. Och nu kom Viktor hem efter en kort båttur och berättade en spännande historia om en räv han träffa så jag ska prata lite mer me honom. Tack för mej och sov gott.
Jag beter mej lite underligt när jag sover.. Pratar, går och dessutom blir jag tydligen lite våldsam.. Jag tänkte berätta om en natt. "Ser du den?" sa jag till min sambo när han kom in för att lägga sej. "Vilken den?" frågade han. "Älgen!" sa jag. "Vilken älg?" "Älgen inne på toaletten." svarade jag. "Är det en älg på toaletten?" "Ja, ser du den inte?" "Vad gör den på toaletten?" frågade han. "Jag vet inte..." svarade jag innan jag blev tyst och somnade om. Eller somnade om gjorde jag ju inte för jag var aldrig vaken.
Jag brukar inte vakna, men jag brukar tydligen bli lite mer medveten efter att jag har pratat ett tag. Har fått hört att jag nästan alltid avslutar mina nattliga samtal med orden " Jag är bara lite förrvirrad.." Så uppenbarligen vet jag att jag inte riktigt vet vad jag håller på med.
Sen har vi dom gångerna jag har fått bevis för att jag har gått i sömnen. Eller man vet ju aldrig egentligen så länge ingen har sett när man gör det.. Men mycket talar för det i alla fall. Under min och Viktors bilsemester för några år sedan sov vi en natt på ett jättefint ställe i Danmark. Jag vet inte vad ett sånt ställe kallas, men man bodde ungefär som i ett radhus. På morgonen hittade jag mina tops och bomullsrondeller utanför dörren.. lite skumt. Några nätter senare sov vi en natt i bagageluckan på bilen. Det var en stor bil alltså, med stor bagagelucka. Morgonen efter kunde vi inte hitta Viktors kläder, som han hade tagit av sej och lagt bredvid oss i bilen när han skulle sova. När jag öppnar luckan och går ut, hittar jag hans kläder på backen i regnet. Byxor, tröja och strumpor... Också lite skumt kanske.
Men det värsta måste ändå vara under en tid när jag bodde själv. Jag kunde veta till 100% att katten var ute när jag gick och la mej och när jag klev upp var den hemma. Det jobbigaste med den situationen var att jag bodde på andra våningen i ett hyreshus..
Apropå våldsamheterna så brukar jag slå Viktor i sömnen. En natt armbågade jag honom så hårt över näsan så han blödde näsblod i en evighet. Det hade varit en sak om han hade lätt för att börja blöda näsblod, vilket vissa har. Men han har spelat alla möjliga sporter genom åren, bland annat hockey och fotboll. Och han har aldrig blödit näsblod. Förren den gången. En annan gång tog jag fart med båda händerna och slog honom i ryggen. Sen fnissade jag innan jag vände mej om och fortsatte sova. Känns lite jobbigt faktiskt.
Inatt gav han igen. Mitt i min skönaste sömn väcks jag av en armbåge över käften.. Och ett förlåt. Det gjorde så ont! Jag har sår innan för läppen. Det värsta av allt är att jag fick veta att han inte sov. Visst låter det hemskt? Men det var faktiskt en olyckshändelse. Han visste visst inte att jag låg så nära när han skulle byta "ställning". Eller så säger han i alla fall.. Men det kanske handlade om att han bara var trött på all terror han har fått stått ut med under nätterna i så många år.
Nu bor vi ganska ensamt ute i skogen så det gör inte lika mycket om jag går omkring när jag sover. Men jag kanske ska försöka tänka på att använda pyjamas, utifall. Skulle kännas lite bättre då.
