Hilda

Idag är det sjunde maj.
Det datumet som vi ända sen i september har gått och väntat på.
Men inte vill det komma någon bebis inte!
Imorse var vi hos barnmorskan och allt är bra.
Den ligger rätt, har bra hjärtljud och det finns mycket fostervatten.
Men många typiska graviditetsbekymmer har redan börjat lätta,
som att jag inte alls är lika vattensvullen längre.
Och det trodde hon berodde på att det inte är så långt kvar.
Och det är det ju inte såklart.
Redan på torsdag kunde jag ringa och beställa en tid för ultraljud om den inte har kommit.
Och det känns ganska skönt,
för även om det bara handlar om att boka en tid,
så känns det lite lättare när man har det att göra så pass snart.
Hade varit superdrygt om man inte hade gjort nått alls nu i två veckor.
Ultraljudet kommer isf bokas till slutet nästa vecka.
Men jag tror inte vi kommer hinna dit.
Hoppas inte, hoppas inte, hoppas inte!!!
Peppar, peppar...

Imorse upptäckte jag i alla fall att det inte bara är jag som är lite buktung här i familjen.

Tror att jag har sovit bättre inatt än på länge,
och ändå känner jag mej mycket tröttare än vanligt.
Knepigt!
Ska göra typ inget idag på dan,
men till eftermiddagen ska vi till Sälgsjön.
Om vädret tillåter så blir det grillning,
annars gör vi något annat mys!
Och så ser jag som vanligt fram emot att träffa dessa två.






Två dagar kvar tills jag borde få min egen =)
Det är nog inte hälsosamt att haka upp sej så på detta datum.
Det är ju trots allt bara 5% som föder på utsatt datum.
Men man gör det ändå.
Säkert för att ha något specifikt att lägga all längtan på.
Varje dag efter det kommer nog kännas olidlig,
men nu är det ju faktiskt inte långt kvar i vilket fall.

Jag gjorde det..
Jag åkte och handlade klädd i Viktors onepiece.
Den som fick mej att ta steget var mamma.
Hon skickade ett sms där det stog:
Du, när man är höggravid får man ha på sej vad som helst.
Själv hade jag sytt ett par byxor av en indisk duk.

Fina, kloka mamma!
Jag lät bara bli att kolla på folk,
så kunde jag låtsas som att dom inte såg mej.
Och när jag ändå skriver om att känna mej som äkta white trash,
jag kan inte minnas att jag har borstat tänderna idag...
Tur att jag har mitt på det torra.
Och att han älskar mej oavsett!

Precis när jag och Trazzel har det som mysigast på morgonkvisten,
så ringer hemtelefonen.
Numret var typ 00259 eller nått.
Och gissa vem det var?
En sån som pratar engelska och säger att något är fel på ens dator och vill ha en massa uppgifter.
"No thank you, byebye!" sa jag och slängde på luren.
Typ en halvtimme senare ringde samma nummer igen,
men då svarade jag inte.
Har dragit ur kontaken så nu vet jag inte hur många gånger dom har ringt.
Tänk om dom kommer ringa massa gånger?
Då får telefonen fortsätta vara urdragen.
Den är i alla fall uppsagd från 11 juni.

Nu har jag ett litet problem.
Eller problemet är egentligen min mage och det finns inget litet med den,
men ändå.
Viktor kom på den geniala idéen imorse att jag kan ha på mej hans onepiece.
Hur skönt som helst, för jag är så fruktansvärt trött på att inte få plats i någonting.
Så här söt är jag i den.



Jag vill för allt i världen inte behöva ta av mej den förren vid förlossningen =)
Men jag behöver åka och handla...
Och är det något jag aldrig har tänk visa mej ute i så är det en sparkdräkt för vuxna.
Så nu vet jag inte hur jag ska göra.
Kommer bara bli deppig om jag ska försöka hitta något annat att ha på mej.
Men det finns kanske risk att jag blir deppig av att visa mej ute i den här också..?
Så därför sitter jag här, och gör typ ingenting.
Och det förvånar mej inte om det slutar med att Viktor får handla när han åker från jobbet.

Gizmo verkar helt återställd idag.
Han är inte uppsvälld i ansiktet längre och är på bra humör.
Sitter ute och myser med brorsan.



Kom på att han kanske hade fått någon slags saltchock.
Det var en traktor här igår och spred ut något vitt på grusvägen.
Antar att det är någon slags saltblandning.
Och tänk allt salt Gizmo får i sej när han ska tvätta den där pälsen.
Skulle det kunna stämma?

Jag mår också bättre men inte bra.
Men idag ska jag ha en riktigt mysig dag.
Först kommer Linnéa hit med lunch.
Ska bli så roligt att träffa henne.
Hon ska ha en bebis i augusti,
och det känns så väldans roligt!
Sen till kvällen kommer våra nyfunna Långsandsvänner hit och grillar med oss.
Dom ska ha en bebis i juni,
och det känns också jätteroligt!
Så nu håller vi tummarna för att vädret blir minst lika bra som igår.
Ser ju tyvärr inte ut så just nu...
Men allt kan hända, eller hur? =)

Goa Gizmo har svällt upp i ansiktet...
Känns inte som att det är så bra.
Men förutom att han är på sådär halvbra humör,
så verkar han må bra.
Han äter, dricker och gosar som han brukar.
Och jag har kollat igenom honom och inte hittat något bett eller sår,
så jag väntar en stund och ser hur det utvecklas.



Jag mår inte heller bra.
Har haft ont när jag tuggar på sista tiden, men inte så farligt.
Idag efter att jag hade ätit glass,
(med Emmy på det nya fiket i Skutskär, vid Lilla Vita, riktigt mysigt!)
fick jag jätteont i både tänderna och käken.
Sen har det bara blivit värre, och nu har jag dessutom väldigt ont bakom ögonen.
Antar att det har med varandra att göra.
Gissar på att det beror på antingen en visdomstand som tokar,
eller en kommande förkylning.
Känner att jag blir mer och mer täppt i näsan också...



Nu väntar vi på att den fisketokiga pappan i familjen ska komma hem och ta hand om oss!

Okej, jag är lite tjatig.
Men va sjutton!!
Aldrig har väl tiden gått så sakta.
Och då tänker man kanske att jag borde göra saker istället för att sitta här och tycka synd om mej själv,
men när man inte orkar så orkar man inte.
Och så kanske man tänker att jag inte kommer ha någon tid till någon vila snart,
och att jag borde passa på att njuta.
Men det handlar ju inte bara om att det är jobbigt,
jag vill ju träffa Knytet nu!!
Jag vill inte vänta längre.
Jag är så nyfiken och längtar så mycket,
och då går ju tiden om möjligt ännu saktare.



Vart är Viktor?
Där, bakom magen!
=))

Och sex dagar kvar...
Denna fasliga väntan.

Igår hade vi verkligen supermysigt!
Grillat, kase, fyrverkeri, tårta och spel.





Jag var så trött när jag ramlade i sängen så jag var nog näst intill medvetslös.
Men det var det värt!

Idag har det varit en riktig latdag istället.
Har varit helt underbart väder så den har spenderats sittandes ute.
Först i Västanå och sen på våran altan.
Något lite ovanligt som har inträffat var att det stog en polisbil vid våra brevlådor när vi kom hem idag.
Eller lite ovanligt..
Det kunde lika gärna ha varit en isbjörn.
Och tänkt att man blir så nyfiken så man nästan smäller av.
När den åkte härifrån stog det en från typ varje gård ute på vägen och kollade,
så det var ju inte bara vi som höll på att spricka av nyfikenhet.
Men det finns nog väldigt liten chans att vi kommer få veta vad den gjorde här.

Nu på kvällskvisten har vi varit till Rullsand och gått en pyttekort underbar promenad.
Man får ju inte ha hundar på stranden så det är bäst att passa på innan det blir bad och solsäsong.





Och nu blir det nog bara till att slötitta lite på tv.
Och äta en glass =)