Hilda

Det finns en låt, som jag på grund av att jag inte kan det här med yttrandefriheten och upphovsrätten,
inte tänker skriva vad den heter.
Men i alla fall så är det en låt som på skämt en gång fick symbolisera min sambos körsätt.
Hörde den precis och reagerade på en mening som sjungs.
"I'm doing 100 on the highway, so if your do the speedlimit, get the fuck out of my way"
I Svergie får man väl sjunga 200 istället, men strunt i det.

Det läskiga med den här meningen är att säkert hälften av alla med bil i trafiken tänker på det här sättet.
Eller inte bara alla med bil. Motorcyklar, bussar, vespor, lastbilar... listan kan göras lång.
Det är min egen åsikt, men jag tror att jag delar den med många andra.

Det är alldels för ofta när man är ute och åker som man träffar på andra, som verkar ha denna mening som sitt motto.
Jag är lite av den åsikten att det kan vara okej att köra fort, men man får inte köra idiotiskt.
Man dör inte av hastigheten i sig utan det är flera saker som spelar in.
Förare verkar inte ha någon respekt för vad som faktiskt kan hända.
Det vore ju i och för sej ingen katastrof om dom körde ihjäl sig själva kanske,
men det är lätt hänt att andra blir inblandade.

Jag håller just nu på att ta körkort och det är två saker jag är livrädd för när jag väl har fått det.
Förutom att köra ihjäl mej, vilket jag ska undvika...

Det första är "road-anger" eller "väg-ilska", som det skulle heta på svenska.
Konstigt att det inte pratas mer om det i Sverige egentligen.
Jag har flera kompisar som är hur lugna och goa som helst jämt, utom när dom kör.
Det är inte ovanligt att man hör ord som man inte visste fanns, och då är inte jag pryd alls.
Varför är det så?
Klart jag också blir förbannad i trafiken, fast jag bara sitter bredvid,
men många gånger förstår man inte ens vad det är dom är så arga för.
Och en till sak gällande det.
Ingen av dom jag kan komma och tänka på nu, som blir så arga i trafiken, gör någonsin något för att visa det.
Dom sitter där och skriker ungefär som att den andra föraren, eller vem det nu är dom är förbannad på, skulle höra.
Jag tycker att man är skyldig att få den personen att förstå att den gjorde fel. Om nu så var fallet.
Jag har hört om historier när min mamma och pappa är ute och åker.
Mamma har inget körkort och sitter därför bredvid, precis som mej.
Men hon slänger sig på tutan och pekar finger när hon anser att någon gör fel i trafiken.
Nu kommer kanske min pappa att bryta bekantskapen med mej, men de är precis så jag tycker att man ska göra.
Är man helt säker på att den som gjort fel, har gjort det medvetet, så är dom värd ett finger.
Är man däremot osäker. Den som gjorde fel kanske inte alls är medveten om det så tycker jag i alla fall att man ska tuta.
Personen måste ju få lära sej, hur ska den annars kunna bli en bättre förare.
Är det någon som ser ut att vara sekunder ifrån ett psykiskt sammanbrott, kan man däremot låta bli.
Man vet aldrig vad som kommer hända då.
Det jag ville komma fram till är att jag är livrädd för att blir så arg som alla är i trafiken.
Jag har den uppfattningen att ett gott skratt förlänger livet, och jag försöker leva efter det.
Att få körkort kanske blir mitt självmord.. men vet aldrig.

Det andra jag är livrädd för är latheten, som alla verkar få köpet när man skaffar körkort.
Jag ser framför mej. En kilometer till affären.
"Älskling, jag tar bilen, för jag kanske köper en mjölk"...
Nu har jag över en mil till affären, men jag har fått för mej att cykla tidigare.
Tror du jag kommer göra det när jag har körkort?
Knappast...

Min mamma hade skickat ett sms till min pappa.
Där stog följande:
Köp en alrökt picknickbög påvägen hem!
Inte lätt att se skillnad på o och ö, när displayen är så liten!
Och dessutom vore det väldigt trevligt med en picknickbög,
fast då kanske inte nödvändigtvis alrökt...

Efter att två gånger på samma dag fått höra att jag var så positiv och glad,
att man fick en riktig energikick av att prata med mej sa jag till min sambo:
"Jag är lite som en apelsin"
Och fick svaret:
"Ja, rund och sur"
Tänkte inte så långt...

Såg en film igår, Wedding Daze hette den. Det var en bra film, lagom rolig och lagom mysig.
Men det var en scen där jag höll på att skratta ihjäl mej, bokstavligen.
Jag skrattade och skrattade tills jag inte längre kunde andas och fick en hostattack som aldrig tog slut.
Det blir lite väl omständigt att berätta hela scenen här, men tänkte att du kunde kolla på filmen.
Det är en disskution om en ram, med en bild i. Låter spännande va?
Man kanske kan hitta bara den scenen på youtube... ska kolla!
Nej, de verkar tyvärr inte som de, så du måste hyra filmen för att se det.
Men det är det värt.

Hej så länge!

Nu dog internetet.. får se om jag lyckas spara...

Ibland blir bara saker man säger så skönt tokiga.
Vi satt och pratade om sånna saker på jobbet idag och jag tänkte dela med mej av några.

En kund kom fram till kassan med bordstabletter.
Min kollega som skulle ta betalt räknade dom och sa sen " Ska det vara sex?"
Hon har efter det lärt sej att säga stycken efter.

En liknande grej hände när jag tog betalt av en kund.
Summan blev 401 kr och kunden betalade med en tusenlapp.
Då säger jag följande "Om jag får en krona av dej så får du sex utav mej".
Jag skulle ju såklart ha sagt sex hundra, men slarvade lite.
Blev lite smått pinsamt.

En väldigt proper och pryd dam kom fram till kassan och skulle betala.
Började leta efter plånboken och märkte att hon inte hade den med sig.
Hon sa då "Min man kommer snart, så då kan han betala".
"Okej, då parkerar jag kvittot så länge" sa hon i kassan och då säger damen.
"Ja, jag står väl här och väntar på utlösning då".

En annan kund, en gammal farbror, kom in för att köpa överlakan.
Det är ett sånt lakan som fanns innan påslakanet kom,
som man lixom la mellan sej själv och täcket, och sen vek över kanten.
Han fick svaret att det inte fanns sådana längre, men att han borde köpa ett påslakan istället.
Han ville absolut inte det men efter lite övertalning gick han med på att gå till avdelningen och titta tillsammans med säljaren. När hon står där och visar denna "nya" uppfinning påslakan så säger farbrorn:
"Nej, jag vet inte... Det är så svårt att komma i och ur dom där."
Han hade bara inte rikigt förstått hur det fungerade.

Ett uttryck jag fick höra för första gången här om dagen måste jag också dela med mej av.
Alla kanske redan har hört det, vad vet jag, men de var så kul.
Jag stog av någon anledning och pratade om jazzbyxor med en kollega.
Sånna tajta byxor i stretchtyg som hade en liten hit i slutet av nittiotalet.
När hon förstog vad jag menade sa hon "Jasså, mummelbyxor!"
"Va?!?" Sa jag oförstående.
Till svar fick jag "Ja, man ser hur läpparna rör sej men man hör inte ett ljud."

En till sak som samma kollega har sagt.
Jag skulle förklara hur en kund hade betett sej tidigare under dagen,
och sa allt hon hade sagt till om att jag skulle göra under köpet.
Typ "Kom ihåg att dra 30% på den där" och "Du har väl tagit bort larmet?"
Då sa kollegan "Jasså, en sån där "jag ska berätta för min pappa hur man gör barn"-typ".
Det uttrycket hade jag heller aldrig hört förut,
men hur bra som helst att säga om folk som tror att dom vet allt bäst.

Och en sista grej. Detta hände inte på jobbet utan hemma.
Min sambo kom in till mej i sovrummet när jag stog och klädde på mej och sa:
"Jag tänkte köpa en bärbar dator".
Jag sken upp som en sol och sa "En barbadotter?"
"Nej, en bärbar dator. Va sjutton är en barbadotter?"
"Jag vet inte..." var jag tvungen att svara då, för jag hade ju verkligen inte en aning om vad de va förnått.
Jag vet faktiskt inte varför jag blev så lycklig när jag trodde att han sa barbadotter.
Men jag föreställde mej nog någonting jättespännande.

Jobbar man nära människor på detta sätt så är det alldeles för ofta man får ta skit,
därför är det så viktigt att verkligen uppskatta allt roligt som händer under dagen.
Öppnar man ögonen så är det garanterat mycket mer än man tror.
Även grejjer som kan vara riktigt irriterande när dom händer, kan faktiskt vara riktigt roliga sen.

Som till exempel en kund som jag blev lite ovän med på grund av ett missförstånd.
Eller hon var i alla fall lite ovän med mej.
Jag pratar högt i vanliga fall,
men nu pratade jag ännu högre för att vara riktigt övertydlig när jag förklarade missförståndet.
"Skrik inte åt mej" sa kunden. Jag svarade något med att jag inte skrek utan bara försökte vara tydlig.
Mitt under förklaringen började kunden gå därifrån och när hon har kommit en bra bit bort skriker jag:
"Gå inte, vi kan väl prata om det här?"
Detta var ganska jobbig just då, men ju mer jag har tänkt på det efteråt ju roligare blir det.
Och bara ännu roligare när jag tänker på dom massor med kunder som hörde detta.

Inte en sån dum idé att skriva ner dessa tokiga saker när dom händer,
så kan man läsa dom när det känns lite tungt.
Om inte annars så minns man dom bätte när man har skrivit ner dom.

Detta är bland det härligaste jag någonsin läst, så jag måste helt enkelt dela med mej.
Det var min chef som hade fått denna uppsats på mailen av en annan chef, men jag har sett att den redan finns utlagd på flera sidor på internet. Det är en uppsats skrivet av en mellanstadieelev, sägs det i alla fall.
Men man funderar, det är liksom lite för bra för att vara riktigt sant.

Nyttan med Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns utanför huset också. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den ska dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - den nedersta sidan - den främre sidan - den bakre sidan - den ena sidan - den andra sidan - och den invändiga sidan.

På den främre sidan sitter huvudet... Och det är för att  hornen ska ha något att sitta fast på. Hornen är gjorda av horn och dom är bara till  prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas  ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så dom inte ramlar ner i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - och den ena sidan- och den andra sidan, är det bara hår. Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna rinner mjölken ut. När det åskar blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mej ännu. Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.

Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag heller inte lärt mej ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta fram på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären och kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Lärarens kommentar om denna uppsats var: Jag har aldrig läst något liknande.

Den är så underbar!