Hilda

Idag är jag ledig.
Hade tänkt sova ut ordentligt,
men Nova tänkte inte samma sak.
Hon väckte mej alldeles för tidigt.
Efter våran morgonpromenad har jag suttit i soffan och gjort typ ingenting.
Och hon..? Hon gick såklart och la sej för att sova igen.



Sitter och kikar på Lyxfällan.
Det är verkligen ett må-bra-program.
Inte för dom som är med såklart, men för mej.
Det är ett sånt program som gör att man sitter och ler när man inser hur bra man har det.



Just detta avsnitt gör mej ganska arg också,
för mamman i familjen verkar ju inte riktigt klok.
Det är säkert lättare än man tror att hamna i deras situation,
men man får fan inte vara dum i huvudet!!
Dom har dessutom ett barn redan och ett till på väg.
Då tycker jag verkligen det är dax att växa upp.

Ett annat må-bra-program med samma upplägg är Arga Snickaren.
Tråkigt för dom, bra för mej.



Vilket jättefint och bra hus vi bor i!
So what att vi fortfarande har hästar på väggarna i ett rum och byggjobbare i ett annat.
Alla rum är fullt beboliga. (Eller vad det kan heta.)
Vi har värme, isolering, tak, golv, vind, altan, vatten, el m.m.
Dom stackarna har ju ibland ingenting av dessa saker.

Men båda programmen slutar ju alltid lyckligt,
så det är ju inte längre synd om dom.
Värre med alla andra som har det likadant,
men som inte är med i programmet...

Hästrummet och byggjobbarrummet är förresten på väg att försvinna.
Om Viktor är frisk nog idag ska vi måla taket i det ena rummet,
sen är det bara väggarna kvar innan vårat gästrum är klart.

Nu snöar det förresten och det blir faktiskt jättefint ute...

Gomorron, gomorron!!
Igår kom första snön här ute hos oss,
men den blåste bort.
Tur!! ;)

I lördags var det pysselkväll hos föräldrarna.



I söndags var det julmarknad i Furuvik.



Igår var det jobb och idag är det jobb.
Så det är bäst jag ger mej av.
Tjing!

Detta var vad jag möttes av igår kväll när jag kom hem,
med en huvudvärk utan dess like efter en lång jobbdag.



Viktor hade lagat baconinlindad kycklingfilé och hemmagjorda potatisklyftor,
tänt ljus och serverat alkoholfritt öl i vinglas.
Det är kärlek för mej det!

Resten av kvällen tilbringade vi tillsammans med Super Mario.
Bästa fredagsmyset på länge!
Men som abrupt avslutades när den långbente kom och störde.

Morgonen har också varit riktigt mysig,
men nu var det ett annat djur som förstörde.
Våran husmus satt i kompostpåsen och kikade på mej när jag öppnade skåpet.
Jag slängde lite clementinskal i huvudet på honom innan jag skrek och slängde igen dörren.
Han är stor den jäkeln,
och han kommer väl knappast bli mindre så länge han kalasar på våra rester hela dagarna.



Ikväll ska vi hem till mamma och pappa på vårat årliga julpyssel.
Kan inte bli annat än lyckat =)

Igår kom jag hem från Stockholm där jag har varit med Kristin och Tobias på BareMinerals grundkurs.
Jag kan nog inte minnas sist jag skrattade så mycket.
Vi konstaterade på tåget hem att vi hade träningsvärk i magen allihopa.
Egentligen var det bara två saker vi skrattade åt hela tiden.
Dels våra påhittade historier om våran påhittade städerska Tyrannus,
dels rimmat fläsk.
Låter helt sjukt hör jag...



Idag är jag ledig och har inte några speciella planer egentligen.
Känner mej lite trött och yr,
så det blir nog mest mys på soffan.

Nu har jag en åsikt igen.
Vill börja med att säga att jag absolut inte har något för Sverigedemorkaterna,
inte nu, inte någonsin.
Men..
Om vi inte bjuder deras partiledare på nobelfesten,
fast alla andra ledare blir bjudna.
Och om ingen vill stå bredvid partiet i debattprogram,
för att inte blandas ihop med deras politik.
Gör vi inte då precis som vi inte borde?
Av flera orsaker.
Man ska behandla alla lika oavsett politisk eller religös tro,
eller är det inte det alla andra partier tycker?
Då ska vi väl inte särbehandla detta partiet,
pga att dom tycker annorlunda..?
Vi måste väl också ge dom en chans att föra fram sin politik,
för att få ett öppet samhälle där man är beredd att diskutera?
Detta känns ganska mycket som mobbning,
och det vill vi väl slippa i våra samhälle?
Eller har jag missförstått allt?



Det gör också att SD får otroligt mycket gratis "reklam",
och får synas i media mycket mer än nödvändigt.
Och förlåt för att jag också ger SD uppmärksamhet,
men jag kände mej tvungen.
Vilket jag inte hade känt mej om dessa saker inte hade skett.

Nu har vi suttit hela morgonen och ätit pepparkakor medans vi har kikat på Nyhetsmorgon.
Riktigt mysig start på advent.
Och eftersom regnet öser ner så tror jag minsann vi sitter här ett tag till.
På eftermiddagen blir det förhoppningsvis bockinvigning och ett besök i Sälgsjön,
så myset kommer fortsätta.
Härliga söndag!

Idag är det ett repotage i tidningen som handlar om vikten att bära reflexväst när det är mörkt.
Flera som är med använder den, men verkar tycka att det är "skämmigt".
Vill inte riktigt att andra ska veta och vill inte ha den mitt i stan till exempel.
Men hallå!!!
Väx upp och sluta bry dej vad andra tycker.
Om det ens är det ni bryr er om,
för jag tror faktiskt att ingen alls bryr sej om att du har reflexväst.
Och om det är så att folk tycker man är töntig,
så känns det egentligen som att vi har större problem.
Återigen en jämförelse med Skutskär.
Där bär minst 90% av alla som är ute och går reflexväst.
Och jag tror många känner som mej och Viktor när man ser det.
Är tacksam för det, helt enkelt.
Så från och med nu tycker jag alla som behöver börjar använda reflexväst.
Och gör det med stolthet!

Om man inte har någon att hålla i handen,
då kan man hålla i sej själv.

Idag har jag julpyntat.
I min familj får man julpynta till första advent,
och idag var min sista lediga dag innan.
I vanliga fall blir jag alldeles lycklig av att julpynta,
men i år har något varit fel.
Fråga mej inte vad, för det vet jag inte.
Men det vore väl inte omöjligt att det handlar om den stora förändringen vi har framför oss.
Eller så är det bara hormoner.
Känns inte omöjligt det heller.
Har i alla fall bara velat grina och tillslut var det vad jag gjorde.
Grina och grina, som ett barn.
Först på sovrumsgolvet, sen i Viktors famn,
som nog gjorde sitt bästa för att trösta,
men att trösta en hormonstinn tjurskalle är väl inte det lättaste.
Efteråt kändes det i alla fall lite bättre,
som det burkar göra efter man har fått ur sej alla tårar.
Känns också skönt att vi är redo inför söndagen,
även om denna jul inte lockar lika mycket som vanligt.



(Kan ju vara så att avsaknaden av snö gör sitt också,
men eftersom jag hatar vintern så tänker jag inte låtsas om det.)

Ha det underbart i hundhimlen, Tippa!