Hilda

Investigation Discovery

Publicerad 2015-04-11 08:01:03 i

Vi har haft den tv-boxen vi har nu i flera år och den har aldrig funkat som den ska. Har varit i kontakt med leverantören Boxer otaliga gången men utan önskad utgång. Men strunt i det, detta inlägg skulle inte vara ett sätt för mej att få ur mej frustrationen över det. Jag skulle istället komma fram till att pga detta gör vi relativt ofta kanalsökningar för att försöka komma till bukt med det problemet vi har just vid det tillfället. Och lika ofta som kanaler då försvinner, kommer nya till. Och det var vid ett sånt här tillfälle som den nya kanalen Investigation Discovery dök upp och jag ÄLSKAR den!! Så mycket att jag inte kommer i säng på kvällarna för jag ska bara kolla på ett avsnitt till.


Program som Helvetesdejter (lät ju supertöntigt insåg jag just, men det är riktigt otäckt), Verklighetens 112, Mord i familjen och Jag blev mördad gör att jag sitter klistrad långt efter läggdags!

Vet tyvärr inte än om vi bara har den här kanalen som smakprov för att den är helt ny eller om den tänker ingå i vårat sortiment. Men jag väljer att ett tag till vara lyckligt ovetande om det. 
Kommentarer (72)

Finns påskharen?

Publicerad 2015-04-08 21:05:54 i

En tradition jag har varit fast besluten att införa sen vi fick barn är äggjakt ute i trädgården under påsken. I år bestämde jag mej för att avsändaren skulle vara påskharen, för det är det man säger till barnen har jag lärt mej. 
Dessvärre har det varit lite mycket på sista tiden så vid lunch på långfredagen satt jag inlåst på toaletten, för att lyckas undgå Mios nyfikna frågor, och skrev lappar till äggjakten. För det visade sej att påskharen tydligen inte sysslar med sånt... 
Med någon vag bortförklaring sprang jag sen i ilfart runt på gården och gömde lapparna medans Viktor klädde på Mio. 
(Påminn mej nästa år att jag ska påbörja förberedelserna något tidigare.) 
I vilket fall så blev jakten en succé och en mycket nöjd kille hittade ett ägg fullt med skatter!


En sak som låg i hans ägg var en sån magisk handduk. Den ser ut som ett ägg, inte större än ett vanligt ägg, och när man spolar vatten på det blir det en handduk. Hysteriskt spännande för en treåring. Denna handduk hänger nu på hans krok i badrummet. 


Idag stod han och torkade händer när han utbrister: 
"Jag tycker om den här fina handduken som jag fick av pappa!" 
Snabbt som attan svarar jag att han inte alls fick den av pappa utan att det var jag som köpt den. Innan jag hann inse mitt misstag fortsätter han med: 
"Jaha... Men den låg ju i ägget jag fick av påskharen..."



Kommentarer (1)

Barnböcker

Publicerad 2015-04-07 21:12:27 i

I julas körde vi med den omåttligt populära Pixibokskalendern till Mio. En ny lucka med en ny bok varje kväll. 
Helt perfekt! 


Men en kväll var jag så himla upprörd efter bokstunden. Kvällens bok var Stina Wirsens "Vem är söt?".


Den handlar om den gula katten, som är ful, för det säger kompisarna. 


Ja, dom kallas kompisarna, otroligt nog. 



Och för att göra en kort historia ännu kortare så är fågeln också ful, för den är gul. Sen är kompisarna också fula, för dom är krulliga. Och alla gråter. I slutet kommer kanin med chokladbollar och kommer fram till att brunt är den finaste färgen. 


Det jag tror gjorde mej allra mest förbannad var det faktum att Mio aldrig hade hört ordet ful. Inte så vi visste om det i alla fall. Och vi hade aldrig hört honom säga det. Plötslig bjöd vi in honom i en värld full av elakheter, mobbning och olika värden på olika personer. Nu kanske man tycker att jag borde ha slutat läsa ganska omedelbart om jag reagerade så här men jag var helt säker på att det skulle komma ett fantastiskt slut på historien, som dessvärre aldrig kom. Jag tror inte att Mio tog någon som helst skada av denna historia. Något jag däremot vet är att gult är hans absoluta favoritfärg, vilket känns lite extra bra efter detta!

Men det jag egentligen skulle komma fram till är något helt annat. Mio är sjuk och hemma från dagis. 
(Lägger till en parantes om att jag vet att det inte heter dagis längre. Men dagis var mycket lättar för Mio att säga när han var pytteliten och dessutom säger hans fröknar dagis vilket jag tycker är så härligt befriande. Dom har förstått att deras värde som förskolepedagoger inte förminskas pga ordet dagis.)
Efter att vi idag hade läst alla böcker som Mio ville läsa visste jag inte riktigt vad vi skulle roa oss med. Det slog mej att jag har appen Ztory på telefonen så vi började läsa böcker där istället. 
Av alla jag hade att välja på så fastnade jag för dessa supersöta konvolut. 


Helt utan en tanke på att alla dessa är skrivna av Stina Wirsen. Dessa och alla andra böcker vi läste. Det är ganska "hårda" böcker. Ord som ful och dum används i nästan alla och det är alltid någon som gråter. Men det finns en tanke bakom. Det uppstår funderingar som man kan diskutera med sitt barn. Blandat med de otroligt söta karaktärerna finns det orättvisor, avundsjuka och blodvite. 

Det är ju faktiskt så att alla barn kommer, helt säkert, få bekanta sej med olika situationer som kan upplevas som mindre angenäma. Och det kanske dummaste man kan göra är att låta barnet vara helt oförberedd och oförstående. Det man behöver göra är såklart att ge barnet verktygen för att själva lösa det som uppstår på ett bra sätt. Jag måste helt enkelt ångra allt jag kände den där decemberkvällen. 
Hatten av till Stina Wirsen som på ett fantastisk sätt ger småbarnsföräldrar chansen att på ett helt odramatiskt sätt lära sina barn rätt och fel så dom har chansen att göra rätt val i framtiden!
Kommentarer (0)

Separationsångest

Publicerad 2015-04-04 23:45:17 i

Tänkte lätta mina tankar angående den ganska vanliga företeelsen barns snuttar. Mio har en kanin som heter Nenne. Han är stor. Lite väl stor egentligen. 
Han blev en del av familjen för 125 veckor sen (tack Instagram för den uppgiften).

Efter lite huvudräkning har jag kommit fram till att Mio då var cirka ett halvår gammal. Alltså verkligen inte gammal nog för att bestämma saker själv, även om jag tyckte det kändes så relativt ofta. Men vi tyckte helt enkelt att det skulle vara fasligt mysigt för honom att ha en jämnstor sovkompis. Eller lite ännu större än jämnstor...

Inte förren han började på dagis nästan ett år senare insåg vi hur himla stor han var. Nenne alltså. Det blev lixom två barn att släpa ut till bilen varje morgon. 
Men det spelade ingen roll. Detta var Mios ovärdeliga kompis och han skulle med, överallt. Hela tiden! Jag vet inte hur många gånger jag har hört Mio säga "Jag älskar dej!" till honom. Eller "Du är min bästa vän!".

Han var med och lekte med spännande elektronik. 

Han var med på första dagisbilden.

Han var med på första bussturen. 


Och så vidare. Jag tror att ni förstår!
Och så kom det en morgon, en helt vanlig morgon trodde jag, när Mio sa att Nenne ville stanna hemma. Jag förklarade om och om igen att Nenne då inte skulle finnas på dagis när det blir dags för vila. Och inte heller om Mio slår sej och behöver tröst. Men det spelade visst ingen roll. Han ville vara hemma. Och det gick bra den dagen. Och nästa dag. Och nästa...

Det konstigaste med den här historien är min separationsångest. Jag har jättesvårt för att lämna Nenne på morgonen. Jag bäddar ner honom, klappar på honom och säger hej då med gråten i halsen medans Mio står ute på gården och stampar otåligt för att komma iväg. Hur det kan vara...



Kommentarer (1)

Börja skriva igen?

Publicerad 2015-03-24 10:12:27 i

En morgon för ett tag sen hade jag fått ett mail om en ny kommentar på bloggen. De är över två år sen jag skrev sist och jag trodde dessutom att jag hade tagit bort bloggen, men de hade jag tydligen inte ☺️
De fanns flera anledningar till att jag slutade skriva. Dels fanns inte längre tiden, kanske inte heller lusten. Dels så skrev jag från appen på mobilen och den var rätt värdelös och jobbig att ha att göra med. 
Men nu väcktes lusten att skriva igen!
Och eftersom både jag och Mio är hemma sjuka så kan jag skramla fram lite tid. Och appen verkar hittills funka bättre! Så vi får se, kanske jag tar bloggen i bruk igen 😊
Kommentarer (2)

2013-01-19

Publicerad 2013-01-19 17:08:41 i

I torsdags var jag för första gången sen i augusti på ett pass YogaFlow.
Kan varmt rekommendera det!
Torsdagar klockan halv sju på Söders källa med Kristin Ellner.
Är verkligen inte mycket för att träna men detta pass tycker jag är precis lagom.
Det är inte speciellt svettigt men ger träningsvärk så man absolut känner att man lever!
Något som slog mej under passet var att jag inte är byggd för att göra yogapositioner.
Jag har till exempel för korta armar.
Jag försökte och försökte men vissa bitar var helt enkelt inte möjliga för mej att göra.
Huvudsaken är att man fortsätter tänka på andningen och gör sitt bästa =)
 
Samma dag började jag och Mio på barnrytmik.
Hur mysigt som helst!
Visste inte alls vad det var när vi anmälde oss,
men jag tänkte att Mio behövde få komma ut och träffa andra barn.
Och vad gör man dessutom inte för att få tillbringa varje torsdag med Linnea och Selma?
Jag tror faktiskt att det var en hit för honom också.
Han är lite stökigare och bökigare än andra barn.
Alla satt så fint med sina mammor i ringen, men inte Mio inte.
Han skulle vara överallt och ingenstans.
Hade fullt sjå att hålla koll på honom.
Helst av allt ville han fram till rytmiktanten och spela på hennes gitarr,
för det får han ju alltid göra med morfar =D
 
Kommentarer (2)

2013-01-16

Publicerad 2013-01-16 08:02:05 i

Det finns bra morgnar och det finns dom som är mindre bra.
Idag hade jag tyvärr en morgon som hör till den senare kategorin.
Tjugo över fem vaknar Mio och tycker det är dax att kliva upp.
Han brukar vakna halv sju och de tycker jag är lite, lite tidigt men det går ändå bra.
Men tjugo över fem... Det är lixom så väldigt tidigt så ingen borde behöva kliva upp så tidigt.
Jaja, de va bara att gnugga tröttheten ur ögonen!
Halv sju är Mio trött igen och somnar gott när jag lägger honom.
Själv tänkte jag bara släppa ut Nova en snabbis sen lägga mej en stund jag med.
Öppnar dörren och vad ser jag?
Typ en halvmeter snö!!
Så de var på med termokläderna och fram med snöskyffeln.
Skottade ut kanske runt tusen kubik snö utanför staketet för att traktorn skulle flytta det när den kommer.
När jag bara har att skotta runt sopkärlen kvar slår det mej...
Sopbilen kommer ju nu på morgonen, säkert innan traktorn.
Hur glad kommer sopgubben, som faktiskt är en tjej (en parantes bara), bli när hon ser en två meter hög snövall mitt i vägen?
Inte så värst kanske.
Och omtänksam som man är sätter jag igång att flytta all snö.
Vet inte om man räknas som omtänksam när man rättar till ett fel man själv har gjort, men jag låtsas det!
Enda problemet var att jag orkade inte flytta all snö.
Armarna var spagetti och att andas var det inte tal om alls.
Så det slutade med att jag plattade till snön som var kvar för att de inte skulle synas.
Ungefär som att de va en bra idé...
Förlåt soptanten!!! De va inte meningen.
Funderar på att springa ut när hon kommer och skylla på Mio...

Kommentarer (0)

2013-01-11

Publicerad 2013-01-11 13:10:59 i

Ibland ångrar jag att jag har skaffat barn.
Jag förstår att det låter fruktansvärt, men jag ska förklara.
 
I onsdags kollade jag på Efterlyst, som så många gånger förr.
Det var bland annat med ett inslag där man fick se en film från en övervakningskamera.
På filmen blir en kille i 20-årsåldern misshandlad till döds av tre andra ynglingar.
Förr skulle jag ha tyckt att det var otäckt, avskyvärt och vidrigt att se.
Det tyckte jag nu också, men med en sån intensivitet att jag inte kunde andas.
Jag överdriver inte. Jag kunde inte andas.
Jag tror att jag fick någon slags lättare panikångestattack.
Vad jag förstog så råkade denna kille bara vara på fel plats vid fel tillfälle.
Och nu är han död. Helt död...
Han kommer aldrig mera göra någonting.
Han kommer aldrig få känna gläjde, lycka eller kärlek,
Han finns bara inte.
 
En dag kommer Mio vara i 20-årsåldern.
En dag kommer Mio vara på stan på natten.
En dag kommer Mio träffa tre fulla killar på väg hem från krogen.
En dag kanske Mio är på fel plats vid fel tillfälle...
 
Hur fan ska man kunna skydda sina barn från sånt?
Jag får så fruktansvärt ont i hjärtat och tänker en stund att det är för stort.
Det är för stort för mej att ha ansvar över ett barn.
Och då gnager sig den lilla tanken fram,
att jag nog ångrar att jag skaffade barn...
 
Jag skulle inte byta Mio mot alla trygga, lugna nätter i världen.
Han är så otroligt värd alla vaknätter och oroliga minuter som kommer komma i framtiden.
Men förstår ni hur jag menar?
 
 
 
 
 
Kommentarer (2)

2013-01-08

Publicerad 2013-01-08 10:46:25 i

Mios sömn fortsätter gå som på räls här hemma.
Sista gången han sov igår slutade det med att jag fick väcka honom efter nästan två timmar för att han skulle kunna somna på kvällen.
Vilket antaglien inte hade blivit ett problem eftersom det då också bara var att lägga honom och gå ut ur rummet. Han sov inom någon minut.
Sen vaknade han klockan ett i natt och det var helt hopplöst att få honom och somna om.
Jag hade ingen lust att stå utanför hans dörr i fem minuter medans han skrek mitt i natten,
så jag provade allt jag kunde komma på.
Vagga, vyssa, mata, lägga i våran säng, lägga tilbaka i hans säng, byta blöja, ge vatten...
Klockan tre, två timmar senare, lämnade jag honom i sin säng för att dricka vatten.
30 sekunder senare sov han.
Det är ju helt och hållet inte klokt på en fläck!!!
Varför provade jag inte att pussa lite på honom och gå därifrån på en gång??
Och varför har vi inte provat detta för länge, länge sen?
Nu på morgon gick det lika bra.
Han somna på stört klockan nio när jag la honom och sover fortfarande.
Ska bli spännande att se hur länge han sover om han inte blir väckt.
Och jag tänker inte göra något vettigt.
Jag är värd att mysa ner mej i soffan massor med gånger innan jag känner att jag måste göra något meningsfullt under tiden han sover, för den lyxen har jag aldrig kunnat unna mej sen han föddes!
Och Linnea! Snart är Selma stor nog för att du ska kunna prova fem-minuters-metoden också,
och då kanske du får lite välbehövd sömn igen,
För metoden är inte bara för att barnen ska lära sig att somna själv när man lägger dom utan också för att dom ska kunna somna om själva om dom vaknar under deras lättare sömn.
Det är nog därför som Mio inte vaknar efter den berömda halvtimmen.
(Jag vet att vi bara är inne på andra dagen och att det inte är någon garanti alls för att det kommer funka i längden, men man kan ju få drömma!)
Kommentarer (0)

2013-01-07

Publicerad 2013-01-07 15:23:18 i

Ända sen Mio föddes har vi haft problem med hans sömn.
För det står så i min "barnbok".
Det är aldrig spädbarnen som har sömnproblem, utan det är föräldrarna.
Det största problemet har varit att det kan ta flera timmar att få honom att somna.
På kvällen har jag inte brytt mej speciellt mycket (låtsas jag i alla fall),
men på dagen har det känts så otroligt drygt,
för det andra problemet är att han bara sover en halvtimme åt gången på dagen.
Det betyder alltså att vi har fått ägnat kanske en timme åt "läggning" för att han ska vakna en halvtimme senare.
Däremot har han som tur är sovit ganska bra på nätterna jämt.
Men nu har han varit sjuk, och inte alls sovit speciellt bra.
Plus att Viktor har börjat jobbat, vilket gör att jag inte hinner vila nånting på dagarna.
Detta har resulterat i att jag både ser ut och känner mej som en 70-åring och det enda jag fantiserar om är att springa långt ut i skogen där ingen kan hitta mej och lägga mej och sova ett dygn eller två.
Men de vore så synd om Mio då, som skulle bli själv hela dagarna.
Han skulle bli jättelessen.
Så istället bestämde vi oss för att börja med fem-minuters-metoden från och med idag.
 
Man lägger barnet, låter det skrika i fem minuter, går in igen, pussar och smeker på kinden, går ut, låter det skrika fem minuter till, går in och gör samma sak...
Tills barnet somnar helt enkelt.
Klockan 9:35 i morse skulle planen sättas i verket.
Först smågnällde han bara och det gjorde mej inte så mycket.
Sen började han skrika hysteriskt, och det kunde jag faktiskt leva med också, även om det var jobbigt.
Efter kanske fjärde gången jag var in så började han gråta så otroligt hjärtskärande.
Jag kan inte ens minnas att jag någonsin har hört honom så ledsen.
Det var fruktansvärt!!!
Jag mådde illa av mammaångest och jag tror till och med att jag grät en skvätt.
Efter att jag hade varit in nio gånger så grät han i fyra minuter,
sen blev det tyst.
Jag hörde honom snyfta i sömnen flera gånger och jag mådde så himlans dåligt.
Och efter prick en halvtimme så vaknade han,
precis lika ledsen som han somnade,
så inte kändes de nå bättre...
 
Klockan 14:15 var det dags igen.
Jag stålsatte mej och kramade och pussade honom som att det inte fanns en morgondag.
La honom i sängen och gick ut...
Och vad händer?
Han somnade!!! Jag tror fortfarande inte att det är sant.
Och dessutom, efter exakt en halvtimme grina han till och somnade om igen,
Han sover fortfarande, över en timme senare!!!
Kommentarer (1)

2013-01-05

Publicerad 2013-01-05 19:37:49 i Skriverier

Jag är bekymrad över en sak.
På "våran" väg finns det tre hjulspår på vintern.
Det blir så för att vägen är så smal.
Eller så och så smal, ganska smal är den i alla fall.
Och ibland ännu smalare på vintern.
Det som bekymrar mej är att de allra flesta bilar man möter inte släpper det där mittersta spåret.
Det är alltså en betydande del svenska vuxna människor som inte kan räkna längre än till två.
"Nu ska vi se... Ett, två.. hmm... de borde betyda att dessa två hjulspår är "mina"."
Eller förresten, nu kom jag på!
Dom tänker nog att min bil bara har två däck, på samma sida.
Då behöver ju jag bara de yttersta hjulspåret,
och personen i fråga kan tryggt ligga kvar i de andra två.
Så är det såklart!
 
Förresten! Tack pappa för välkomnandet =D
Kommentarer (1)

2013-01-03

Publicerad 2013-01-03 20:06:06 i

Det är otroligt hur mycket  en bebis kan få sagt utan att kunna prata.
När Mio var runt fyra månader sa han följande:
"LIGGVAGN??? Är ni inte kloka? Jag vägrar!!! Vägrar, vägrar, vägrar!
Jag tänker minsann vara så här arg tills ni byter ut den!"
 
 
Och vad gör man? Klart ungen ska få som han vill.
Så vips, hade han en sittvagn istället!
Och trivdes mycket, mycket bättre!
 
Sen blev han sju månader, mitt i vintern, och då lät de så här.
"ÅKPÅSE??? Det är ju för bebisar! Jag få klastrofobi!! Usch, ta ur mej! Med detsamma!!"
Och igen får han såklart som han vill.
 
Så nu har han en helt kal "barnsittvagn" med en fleecefilt.
Verkar hålla honom nöjd för tillfället =)
 
 
Frågan är vad som kommer sen.
" Vadå vagn??? Jag vill ha en fyrhjuling!!"
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (0)

2013-01-02

Publicerad 2013-01-02 20:21:33 i Skriverier

Jag är inte kristen och tror inte på gud,
men jag tror på någonting,
Och det någonting gav mej väldigt dåligt samvete idag.
Skulle rätta till Novas filt och hittar en lapp.
 
 
Till saken hör att Nova har fått en julklapp varje år, men inte denna jul.
Har inte tänkt så mycket på det förren nu.
Hur den här julklappsetiketten helt plötsligt har hamnat på hennes filt är ett mysterium,
Den måste vara från tidigast julen 2011 och låg på en filt som jag har tvättat kanske 10-15 gånger sen dess.
Och även om det skulle kunna städas lite oftare här hemma,
så lovar jag att den inte bara kan ha missats att städats bort.
Så någonting, eller någon, tycker nog att Nova har blivit lite bortglömd...
Ska köpa en finfin födelsedagspresent till henne när hon fyller år nästa vecka!
 
Dagens promenadbild:
 
För det är sant! Jag motionerade idag också. 1,5 timmes promenad!
Kommentarer (1)

2013-01-01

Publicerad 2013-01-01 21:23:25 i Skriverier

Nytt år - Ny blogg
Eller inte alls en ny blogg.
Samma gamla, men nytt ändå.
Fick sådan lust att skriva.
Och som alltid när jag skriver,
så skriver jag för min egen skull!
Varsågod och läs om du vill =)
 
Nyårsdagen idag.
Igår hade jag inga nyråslöften,
men idag hade jag helt plötsligt flera stycken.
 
-Inte dricka alkohol.
Och då menar jag inte riktigt som det låter.
Jag ska inte bli nykterist.
Men jag har druckit väldigt, väldigt lite alkohol på sista tiden.
Och visst, de kan ju bero på att jag först hade en bulle i ugnen och sen hade en bulle som behövde matas.
Men efter det har ungefär samma torka hållt i sig.
En öl här eller där är helt okej, men det räcker.
Det är helt underbart skönt faktiskt och har flera fördelar.
Är aldrig köroduglig.
Är alltid vid mina sinnes fulla bruk.
Behöver inte vakna med ångest efter att ha gjort saker/sagt saker jag inte skulle ha gjort annars.
Har aldrig en bakisdag som bara försvinner i nån dimma någonstans.
 
-Motionera dagligen.
Har varit på en promenad idag faktiskt. En timmes lagom snabb gång.
Kändes som jag hade sprungit ett maraton när jag kom hem.
Men när promenadutsikten ser ut som på bilden längst ner så kommer jag stå ut!
Konditionen ska bli bättre och siffran på vågen ska minska något.
Helst får det överflödiga gravidmageskinnet försvinna också,
men jag antar att inga entimmespromenader i världen kan hjälpa till med det.
Det får bli nästa problem, struntar i det nu!
 
-Äta nyttigare.
Ingen diet eller så. Bara tänka lite mer på vad jag väljer till lunch och middag. Och frukost.
Och äta mer grönsaker och frukt.
Idag kanske det inte gick så bra...
Våfflor till frukost med massa sylt, glass och grädde...
Pizzeriapizza till liddag (lunch/middag)...
Gårdagens ej ätna efterrätt till kvällsmacka.
Glass, grädde, melon och mango.
Men se där, lyckades med frukten idag i alla fall.
Och dessutom kan man inte lyckas varje dag!
Eller kan man det..? Kanske...
 
-Godsaker bara vid speciella tillfällen.
Ska göra mitt bästa för att inte utse varje fredag och lördag till ett speciellt tillfälle.
Fast jag måste nog fortsätta med min filosofi om att man får äta om det bjuds.
Dels för att det är så fasligt härligt med godsaker,
dels för att det känns så tråkigt att säga nej om någon bjuder.
Nu lät det som att jag var väldans snål.
-Kom gärna hem till oss, men du blir inte bjuden på något gott för jag försöker äta lite nyttigare.
Men vill du bjuda hem mej så äter jag gärna allt som bjuds!
(Det med att inte vilja säga nej för att det är tråkigt gäller bara godsaker.
Skulle tacka nej om någon bjöd på tillexempel heroin. Såklart!)
Nu lät jag bara ännu snålare... Behöver nog tänka igenom detaljerna i det här löftet en gång till.
 
 
Hmm.. Löftena kändes överlag lite klychiga...
Har nog tagit alla svenskarnas topp fyra nyårslöften.
Jaja, nu är det så ;)
 
Jag önskar mej själv ett riktigt gott nytt år med lite alkohol, mycket svett, halvspännande mat och sällsynta godsaker!
 
Kommentarer (1)

Paus

Publicerad 2012-06-18 21:02:16 i Allmänt

Som ni nog har märkt var det vääääldigt längesen jag skrev.
Och jag tänker inte börja nu.
Sen Mio kom har jag varken lust eller tid att lägga på bloggen,
därför tar jag en paus.
En paus som jag inte har en aning om hur länge den kommer vara.
Minst över sommaren i alla fall.
Så ha en underbar sommar!!
De tänker vi ha =)

Kommentarer (2)

Om

Min profilbild

Hilda

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela