Hilda

Man kan ju ha en dag där allt bara inte går som det borde.
Jag har nu haft två sånna dagar efter varandra.
I torsdags tappade jag bort en kunds kvitto.
Och inte bara vilket kvitto som helst, utan hennes garantibevis.
Löste det genom att skriva ut ett nytt, så det var ingen katastrof.
Men lite pinsamt att berätta för kunden att jag hade tappat bort det.
Det nya ser inte alls ut som det gamla, så jag kunde ju inte låtsas som ingenting.

Sen tappade jag bort mitt kassakort.
Det man måste ha för att kunna logga in i kassan på rätt sätt.
Och jag tror inte det är så värst billigt att beställa ett nytt.

Sen igår råkade jag förstöra en larmborttagare. Stog och hängde lite på kassadisken medans jag pratade med pappa. Hade visst armbågen på tre små knappar som fanns på apparaten, som jag inte visste om. Helt plötsligt börjar det pipa och en röd lampa, som inte ska lysa, lyste. Dom tre knapparna är märkta med 1, 2 och 3. Provade trycka olika kombinationer och det enda som hände var att jag lärde mej detta. Vilken man en tröck på, eller höll ner, så pep det. Förutom om man höll nere tvåan och trean samtidigt, då tjöt det istället. Längre än så kom jag inte.
Lyckades dra ur elen till apparaten och då slocknade såklart lampan. Men när man satt i elen igen så började den röda lampan att lysa igen. Och inte går det att ta bort larm med den heller. Den blev helt plötsligt värdelös. Och ibland piper den lite av sej själv...

Läste i gårdagens tidning att internerna på Gävleanstalten hade börjat fått vaccin,
trots att dom inte tillhörde någon riskgrupp.
Verkade visst vara värsta lagbrottet.
Men jag har ju också läst för nån dag sen, att om influensan började sprida sej på ett fängelse så skulle man vara tvungen att släppa ut vissa fångar. Dom skulle få fortsätta sina straff hemma.
Och vad är det egentligen för straff?
Så det är väl jättebra att dom får vaccin snarst möjligt, annars blir det ju problem.
Finns väl inte många ställen där man är så utsatt för smitta som på ett fängelse.
Alla hålls inlåsta på ett och samma ställe, utan någon direkt möjlighet att isoleras från varandra.

Värre var väl att Leksands IF's läkare hade beställt 50 doser vaccin till personer i riskgrupper, och sen använt vaccinet till laget istället. Då kan man börja bli upprörd.

Tummen ner för Leksands läkare.
Tummen upp för vaccin till anstalter.

Ibland får Gizmo gå upp på bordet och äta lite från våra tallrikar när vi har ätit klart.
Men aldrig om Nova ser, för då blir hon såklart avundsjuk.
Denna kväll låg Nova och kikade på våra näst intill tomma tallrikar när Gizmo försökte gå upp på bordet, men han fick inte. Efter jag hade sagt åt honom två gånger så försvann han och inte tänkte vi något mer på det.
Fem minuter senare kommer han in i vardagsrummet, slickandes runt munnen och med makaronirester i hela skägget.
Då hade han istället gått in i köket, hoppat upp på bänken och ätit direkt ur kastrullen.
Är det verkligen normalt för en katt att vara så smart?
Han måste ha tänkt:
"Okej, får jag inget av er, era snåljåpar, då får jag väl gå direkt till källan".
Att han ens förstog att resten skulle finnas i köket. Otroligt.

Gjorde kanske nått dumt alldeles nyss...
Loggade inte på hotmail och så var det en reklambanner på sidan där det stog nått om 999.999 besökaren.
Att jag var utvald att ha möjligheten att vinna en LCD-TV.
Jag har aldrig, aldrig tryckt på någon sån grej, men av nån anledning tyckte jag att den här kändes seriösare.
Antagligen har jag blivit grundlurad på ett eller annat sätt.
Men jag tröck mej vidare och skrev in min mail och adress, efter att ha läst villkoren.
Man måste ju leva lite "wild and crazy" ibland.
Och är det här det mest crazy jag gör så får jag helt enkelt ta konsekvenserna.
Nu får vi hålla tummarna för att det komer en tv skickad snart.

Tjugo i åtta.. då vaknade jag.
En ledig lördag. Trökigt.
Visserligen pigg som en lärka,
men kommer jag vara det hela dagen?
Antagligen inte.

Eller alla helgons dag, som det väl egentligen heter, är imorgon.
Men folk är snabba med att fira med halvdagar och grejjer.
Vad är de?? Halvdag? Har aldrig hört nått så dumt.
Jag har turen att vara ledig hela helgen, och jag slutade redan tjugo i fyra idag (konstig tid).
Det kanske man kan kalla halvdag.

Imorgon är det Halloweenfest hos Nicco och Paulina, med obligatorisk utklädnad.
Hoppas verkligen vi lyckas få hundvakt, vore så roligt.
Och lyckas vi ta oss dit så lovar jag att lägga upp mycket roliga bilder.
Vill inte berätta än vad vi tänkte klä ut oss till. Då kanske nån snor idéen =)
Det är i och för sej en ganska lam idé, men med denna korta betänketid så får det duga.

Vi har lånat denna 3D-skräckis av Emmy.
Ska kolla på den så fort det blir mörkt.
Scary.....

Vi har varit iväg på den årliga vaccinationen av våra djur.
Det är alltid lite roligt. Vi får så mycket fundersamma blickar av folk.
Först en stor hund i koppel, osså en katt i koppel,
osså en katt som vägrar vara någon annanstans än i knät på någon av oss.
Så det fungerar faktiskt ganska smidigt.
Förutom att alla tre lossar extra mycket hår när dom blir lite nervösa.
Man har hår överallt. På kläderna, i öronen, i ögonen och i munnen.
Man måste ta en dusch när man kommer hem för att bli av med allt.
Men nu är det gjort.
Slog mej idag att jag inte ens vet vad vi vaccinerar dom emot...
Men det lär ju vara någonting vettigt, antar jag.

Vi åkte en sväng till Erikshjälpen idag för att kolla efter en byrå.
Hittade en någorlunda ful, sex lådor hög, för 110:-. Det kunde det absolut vara värt.
Byrån var till Viktor, så han kunde ha sitt flugbindningsmaterial i den.
För hur det nu är möjligt så behöver han nog ha så mycket plats till grejjerna...
Han har nu sorterat ner kanske tio saker i den nya byrån,
sen bestämde han sej för att det var dags för en paus.
Nu ligger han och sover på soffan.

Till mej köpte jag två riktigt fina kupade, silvriga värmeljushållare.
Jag får väl sätta mej och mysa i en fåtölj och tända några ljus.

Så länge har jag nu haft mitt körkort.
Och jag tror faktiskt inte ni måste hålla er inne när jag är ute och kör,
det går jättebra. Idag har jag kört en långtur.
Hemifrån, till Sandviken, till Gävle, runt till några ställen, och sen hem igen.
Kanske ungefär 15 mil. Och allt gick enligt planerna.
Förutom en gång när jag råkade glömma att svänga.
Men det gick en väg rakt fram också, så det gjorde inte så mycket.
Osså fick Viktor parkera i Sandviken för det tyckte jag var läskigt.
Allt är så litet där.

Nu har jag äntligen mitt efterlängtade körkort!!
Jag började tro att jag skulle bli den första som aldrig lyckades bli godkänd.
Jag har två godkända teoriprov, två kuggade körprov och ett lyckat körprov.

Så nu är det bäst ni håller er borta från vägarna, för nu kommer jag =)

Nu är det dags för vintertid.
Inatt ska klockan ändras en timme.
Hur kommer man ihåg åt vilket håll?
Jo, på våren tar man fram utemöblerna. Alltså ska klockan ställas fram.
På hösten tar man "tillbaka" utemöblerna, till vinterförvaring... eller nått.
Alltså ska klockan tillbaka.
Lätt som en plätt!
Nu har jag påminnt er, så nu är det bara att hoppas att ni läser bloggen =)

Jag måste skriva några rader om rosa bandet.
Jag tror inte riktigt folk har förstått vitsen med försäljningen av dom.
Man köper ett för 20 kronor och hela summan går till välgörenhet.
Eller så köper man ett designat för 25 kronor och 24 kronor går till välgörenhet.
Antar att den sista kronan går till designaren.
Huvudsaken är att ingenting går till tillverkare eller säljare.

Vi säljer den vanliga sorten på jobbet, den knallrosa.
Var och varannan kund säger att dom inte vill köpa hos oss, för dom vill ha den designade.
Okej om dom hellre vill ha den fastsatt på jackan, men man kan ju inte dirket köpa för många...
Om man vill kan man ju faktiskt låta bli att köpa en, utan istället bara betala för en.

Andra konstiga anledningar till att låta bli att köpa en har man ju hört.
"Jag köpte en förra året, men tack för att du frågar"
Det värsta berättade Carro. Hon hade haft en kund som sa:
"Nej, en sån där har jag redan. Fick den av en väninna för flera år sen"
Hon fick den!!! Hon har verkligen inte förstått anledningen till att dom säljs.
Så skärpning. Ut och köp rosa band. Så många du har råd till.
Och du behöver inte ta med dom hem.
Låt dom stanna på köpstället så kan dom sälja fler band, innan dom tar slut.

Have it McDonald's way or the highway

McDonald's, Stockholm

En tjej ∼18 har just beställt mat. Biträdet går bak, säger beställningen åt personalen och går tillbaka till kunden.
Biträdet (uttråkat): Pommes frites dröjer fem minuter, går det bra?
Tjejen: Nej.
Biträdet: Va?!
Tjejen: Jodå, det går bra.
Biträdet: Shit vad du skräms! Ingen har någonsin sagt nej förut! Jag har ingen aning vad jag hade gjort om du var allvarlig!

Saker sagt av folk med körkort som får mej att tveka gällande om jag ska ta något.

1. Den andra bilen kolliderade med min, utan att förvarna mig om dess avsikter.

2. Jag kolliderade med en stillastående lastbil som kom från andra hållet.

3. Den andra föraren ändrade sig plötsligt, så det fanns ingenting annat att göra än att köra på honom.

4. En geting kom in i bilen och när jag hade försvarat mig gick bilen i diket.

5. För att undvika kollision körde jag på den andra bilen.

6. Telefonstolpen närmade sig. Jag försökte väja ur dess väg när den träffade fronten på min bil.

7. Fotgängaren hade ingen aning om vilket håll han skulle springa så jag körde över honom.

8. En osynlig bil uppenbarade sig från ingenstans, körde på min bil och försvann.

9. För att undvika att träffa kofångaren på bilen framför, körde jag på fotgängaren.

10. Jag hade kört i 40 år när jag somnade bakom ratten och orsakade en olycka.

11. Killen befann sig över hela vägen. Jag var tvungen att väja ett antal gånger innan jag träffade honom.

Det är lätt att säga att man skulle göra vad som helst för att göra någonting ogjort.
Något man ångrar, något som sårade någon annan eller kanske sej själv.
Men om du fick möjligheten, skulle du då ta den?

Skulle du peta ut ditt ena öga?
Skulle du äta en kattunge levnade?
Skulle du gå in i en närkamp med en varg?
Nej, det skulle du inte. Eller hur?

Det är lätt att lova något, som du ändå aldrig kommer få möjlighet till.
Så tänk efter före, det är din enda chans att göra något ogjort.

I förrgår köpte vi en sticksåg på Biltema.
På kartongen stog det att det ingick en insexnyckel i förpackningen.
Lättroad som man är så gick jag och småskrattade åt detta, för det heter ju insektsnyckel.
Trodde jag... Efter lite research på Wikipedia och Google så står det klart, det heter insexnyckel.
Visserligen är människor ganska oense gällande detta ord,
men söker man på ordet insektsnyckel på Wikipedia så får man inte upp någonting.
Förutom en fråga om man menade insexnyckel.
Logiskt egentligen. Den har ju sex hörn men inga insekter.

Vi åt hemmagjord kycklingsallad igår, jättegott 'by the way'.
Naturligt nog hamnade det "sopor" på köksbänken efter rensandet av den grillade kycklingen.
Utan att tänka så mycket på det så gick vi och la oss.
Imorse när jag klev upp tyckte jag att det inte var lika mycket rester som igår kväll.
Gick och hämtade tidningen och när jag kommer in igen så står Gizmo på bänken och smaskar för glatta livet.

Men det är inte de värsta.
För några kvällar sen åt vi potatisklyftor. Då stog plåten kvar på bänken över natten.
Med massor av kryddad olja på botten. Och vem hittar jag slickandes, om inte Gizmo.
Samma sak ur stekpannan någon kväll senare.
Det låg till och med tre köttbullar kvar, men dom rörde han inte, bara stekfettet.
Om man tyckte han var tjock redan nu så är det bara att vänta och se.

Jag förstår om ni undrar om vi aldrig städar i det här huset, men det gör vi.
Vi har bara som vana att skjuta upp allt en dag.
Så jag städar köket från föregående kväll medans Viktor lagar mat nästa kväll, om ni förstår hur jag menar.
Det är nog min mysigaste tid på dygnet.
Men nu är det slut med det.
Får matmonstret Gizmo fortsätta såhär, blir han inte långlivad.
Hans kolesterolvärde måste vara skyhögt.

Man måste visst lyckas med detta en gång i sitt liv.
Jag har tvättat ett par nya röda jeans med annan tvätt.
Som tur är så var det mörk tvätt.
Men allt grått har fått någon konstig rosa nyans.
Och luvsnöret i en av Viktor tröjor har fått en helt obeskrivlig färg, en intefärg av något slag.
Alla vita tryck på kläderna är fortfarande vita, vilket känns skönt.
Skulle se dumt ut om alla Viktors jobbtröjor hade rosa tryck.

Igår blev det tjejkväll hos Sara, med god mat och bastubad.
Eurodisco i mängder, och lite Macarena på de.
Vi hade verkligen jättekul, tack Sara!
Bilder blev det inga för min del för jag tappade min mobil i en vattenpöl när jag klev ur bilen =(
Men sörj inte, den fungerar nu igen.
Jag gissar på att det kommer läggas ut bilder på någon av dom andras bloggar, så ni får väl kolla mina länkar.
Vi kom fram till att vi ska ha någon sorts tjejaktivitet för oss en gång i månaden.
Första lördagen varje månad tror jag bestämt vi bestämde.

Herregud, vilket väder!!
När jag åkte till jobbet imorse stog det ett relativt sommrigt träd på gården.
Nu när jag kom hem var det ungefär fem blad kvar, resten låg på altanen.
Och Viktor tyckte vi skulle gå ut och skruva på båten.. Nej tack!

Tjuvlyssnat.. kan man säga, ungefär:

"Hur är det med mensen?"
"Jorå... varför undrar du?"
"Jag tänkte att vi kanske kunde ligga ikväll..."

Idag kom den efterlängtade lönen. Den man längtar lika mycket efter varje månad.
Blev kanske lite väl mycket shopping, men det var så mycket jag behövde.
Nya trosor och strumpor, duschkräm, schampo, dagkräm, ansiktsrengöring m.m.
Kanske inte dom roligaste sakerna att köpa, men ganska roligt att ha nytt.
Fyra handdukar blev det också, som inte direkt var livsnödvändiga.. men väldigt fina.
Kjolen var väl inte heller nödvändig, men den var på rea.
Tror att jag kan ha fått den bortförklaring av mamma, brukar vara hon som säger så =)

Jag brukar inte skriva om knäppa saker kunder gör på jobbet.
Det brukar lixom inte kännas riktigt rätt.
Men det här måste jag berätta.

Det var en kund, en kvinna i kanske 60-årsåldern, som skulle betala med kort.
Hon drog kortet i kortläsaren och jag sa att hon hade chip på kortet och att hon skulle använda det.
Utan att ens låtsas om att jag existerade drog hon kortet en gång till, och jag upprepade att hon hade chip, och sa att hon skulle sätta in chipet längst ner på apparaten istället.
Detta är en väldigt vanlig situation på jobbet, för övergången till chip är inte lätt för någon.
Men när vi hade kommit så här långt så utbrister hon, inte lite upprörd:
"Och hur hade du tänkt att jag skulle få loss det från kortet??"

Jag vet inte om det är lika roligt för er, som för oss som stog där bakom kassan då.
Men vi lyckades i alla fall hålla oss för skratt ända tills hon hade gått ut ur butiken.
Hon verkade inte ha minsta gnutta självhumor, så det var lika bra att låtsas som ingenting.
Tjatet om chip på korten kan få en att halvt bryta ihop till slut, när man har upprepat samma mening 107 gånger på två timmar. Så detta avbrott från vanligheterna var mer än välkommet.

Vi åkte och letade efter katten nu på kvällen.
Vi ropade och ropade men ingen katt syntes till.
Det hade jag i och för sej inte räknat med heller, men det känns lite jobbigt.
Jag tänker på den när den sitter där i nått hörn, själv ute i blåsten och snyftar.
Ska åka buss imorgon förmiddag så jag ska kolla lite då.

Eller jag har inte hittat den egentligen, den hittade mej.
Jag satt och väntade på taxin i Skutskär centrum igår kväll.
Helt plötsligt kommer det en katt och hoppar upp i knät på mej.
Djurvän som man är så fick den gärna sitta där en stund.
Den var hungrig som en varg och våldgästade först min väska och sen påsen från Coop.
Ingenting hade jag som jag kunde bjuda den på.

Och sen såg jag att jag var blodig om handen den hade stykit sej emot.
Och även påsen hade blivit alldeles blodig.
Det var för mörkt för att jag skulle kunna se vart den hade gjort illa sej.
Men ett som var säkert var ju i alla fall att den var hemlös.
Den var liten och helsvart, med rött halsband med pingla på.
Hur kelen som helst och det gör fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på att jag lämnade den där.
Kunde ju inte ta med den i taxin..
Jag var säker på att jag hade läst en annons om en bortsprungen katt som stämde in på den här katten.
När jag kom hem gick jag igenom alla tidningar som låg i pappersinsamlingen, men jag hittade ingen annons..
Ska nog  ta med mej Viktor och åka till Skutskär och kolla efter den idag, för jag kan inte sluta tänka på den.
Skriv en kommentar om ni ser någon annons om en bortsprungen katt som passar in på beskrivningen.

Börjar tolv idag, vilket är min absolut jobbigaste tid att börja.
Det är så segt, särskilt eftersom jag i alla fall kommer till stan halv tio.
Men idag passade jag på att hälsa på hos Emmy och få lite kaffe.

Jag är jätteglad att jag jobbar idag, för jag har bara jobbat en dag på en vecka.
Jag får psykbryt av att jobba för lite.
Inte av ekonomiska skäl för jag har månadslön i vilket fall som helst.
Men det är så tråkigt att inte jobba.
Och ändå längtar jag på nått konstigt sätt till pensionen.
Det är nog lite annorlunda att vara ledig för alltid.
Nu när man är ledig, även om det är nästan en vecka, så har man så mycket man måste passa på att göra.
Tvätta fönster, städa, tvätta, göra om lite hemma, dammsuga..
Ja, listan kan göras lång. Jag sitter inte ner många minuter under mina lediga dagar.
Men ska man vara ledig för all framtid kan man ju lägga två veckor på det man måste göra, sen kan man bara leva livet. Dricka kaffe och läsa tidningen i sängen.

Fast det skulle nog gå mej på nerverna till slut.
Och man lär ju faktiskt tvätta några till maskiner efter ett tag.
Om man inte går i morgonrock hela dagarna, och det är ju faktiskt inte så kul.

Nu ska jag umgås med Emmy och ÖB-reklambladet. 

Jag var på så fruktansvärt dåligt humör när jag vaknade idag.
Och inte blev det bättre av att Viktor tjatade på att jag skulle kliva upp och göra kaffe åt honom innan han åkte till jobbet.
Det var ett skämt från hans sida, men när man är på riktigt kasst humör så är det lite svårt att skilja på skämt och allvar. Och han sa dessutom att jag aldrig gör något för honom utan ett krav på något han ska göra.
Jag blev bara argare och argare, men när han började imitera mej så skrattade jag så tårarna rann.
Det vore förstås roligast om ni fick höra tonfallet han använde, men det är tyvärr omöjligt för jag spelade inte in.

Viktor: Kan du ta med en öl till mej när du kommer tillbaka från köket?
Hilda: Ja, men bara om du lägger tomburken i pantpåsen sen.

Viktor: Kan du sätta på badvatten år mej, nu när du ändå är i badrummet?
Hilda: Ja, men bara om du gör ordning matlådorna sen.

Viktor: Kan du ta med dej min snusdosa?
Hilda: Ja, men bara om du säger vart den är.
(Det känns väl ganska logiskt att jag borde få veta vart den är, men det är ju svårt för honom eftersom han aldrig vet vart han har lagt den.)

Jag brukar gnälla på min chef för att jag tycker han är så tråkig när han alltid har ett men med i sina meningar.
Chefen: Försäljningen gick strålande igår, men vi har bara sålt två kassaaktiviteter.
Chefen: Vi klarade  budgeten förra månaden, men det blev ingen bonus.
Chefen: Vi vann kassaaktivitetstävlingen i våran region, men Karlstad har sålt 200 fler än oss.
Och så fortsätter det. Men (haha, det var inte meningen att det skulle komma ett men) det slog mej i morse att jag göra precis samma sak. Men är ett väldigt bra ord, som jag ska försöka använda lite mindre ofta.

Det är min och Viktors familj.
Jag skulle laga mat tills Viktor  kom hem idag.
Och vi vet ju redan att jag inte lagar mat, men jag skulle ge det ett försök.

Jag skulle göra en tomatsås som vi brukar äta,
och jag var så stolt över mej själv för att jag mindes vilken krydda jag skulle ha i.
Oregano. Jag gick och log för mej själv i köket, för i vanliga fall måste jag alltid ringa Viktor och fråga.
Det hade jag i och för sej gjort idag redan, men det var längesen.
Jag var glad att jag mindes.
Har precis haft i oreganon, och såsen står och småputtrar på spisen, när Viktor kommer hem.
Stolt som jag var så passade jag på att skryta lite.
Då visade det sej att det inte var oregano det skulle vara i, det var basilika.

Nu gjorde inte det så mycket eftersom jag alltid har i typ tio gånger så lite som man ska.
Eller så går det väl inte att säga... en tiondel av vad man ska ha i heter det nog.
Så såsen gick att rädda.

Jag gjorde ris till. Vi köpte nytt ris häromdagen, för det vi hade luktade get efter tillagning.
När vi stog där i affären och skulle välja ris, så hade vi ett "krav".
Eller Viktor hade ett krav, för mej är ris ris.
Det skulle inte vara jasminris, för det blir så kladdigt.
När vi nu stog i köket med riset i kastrullen så tyckte vi nog att det var lite väl grötigt.
Jag tar fram förpackningen, och vad står det på den?
Jasminris... vi vet inte ens hur det har gått till.
Men maten blev jättegod, så ingen skada skedd.

Nu ska jag kolla på svenska plastkirurgerna på tv4 plus,
och sen säsongspremiären av Desperate housewives på femman.
Vilken toppenkvällen.
Och Viktor ska kolla på nya avsnitt av Simpsons och Family guy, så det är guld värt att vi har två tv:sar.
Fast jag tänker övertala honom att titta på Desperate med mej, så vi umgås lite =)

Det fanns ingen kyckling..
Det får bli ostsnitzel ikväll istället.

Lördagskvällen blev en riktig höjdarkväll.
Vi höll till hos Kerstin där vi blev bjudna på tilltugg, förrätt, varmrätt, efterrätt och vin i mängder =)
Varmrätten bestod av kycklingfilé som hade tillagats i ugn med en sås av grädde, creme fraiche och Knorr's pulverlöksoppa. Jag tänkte prova göra det idag, så önska mej lycka till.
Kerstin hade tilllagat allt själv (utom alkoholen förstås).
Tack så jättemycket för allt gott.

Kerstin sa dessutom mycket skoj under kvällen.
Jag hade varit på toa och lyckades knappt hitta spolknappen.
Den satt lixom på sidan av väggen bakom toaletten.
När jag sen säger det till Kerstin, att den var lite svår att hitta så svara hon:
"Vadå? Var den inte där? Vart var den då?"
Hon fick det att låta som att spolknappen brukar vara någon annanstans ibland.
Det är inte många som har en spolknapp som inte alltid är där den borde vara =)

Senare under kvällen så utbrister hon:
"Åhh, alltid när vi har fest här hemma så slutar det med att jag blir lite religiös.
Alltså inte på djupet utan bara lite ytligt."
Absolut världens härligaste Kerstin =)

Senare blev det utgång för fem av oss.
Jag brukar alltid ha så fruktansvärt tråkigt när jag går ut.
Antar att det har att göra med att jag inte står ut i stora folksamlingar.
Och verkligen inte när alla dessutom är berusade eller ännu värre, askalas.
Det knuffas och gruffas, folk är kaxiga och otrevliga.
Men i lördags hade jag jättekul.
Kan ha att göra med att vi gick till nya stället Cava, där det var näst intill folktomt.
Sånna ställen trivs jag på.

Vi dansade hela kvällen på ett snudd på tomt dansgolv.
Hela kvällen var i och för sej inte så hel, vi kom ju inte dit förren kanske kvart i ett.
Men det var lagom. Jag drack bara vatten efter tolv, vilket är en väldigt bra vana jag har.
Kan inte påstå att jag var pigg dagen efter, men jag var i alla fall inte bakis.

Jag brukar vara så dålig på att knäppa kort när jag är på tillställningar,
så jag gav kameran till Daniel som fick ta ansvar över det.
Tack så mycket. Här kommer ett urval.

Läste precis i tidningen att våld(täkt)smannen i Karlstad har åkt fast.
Tänkte bara berätta det.

Ikväll är det dags för avtackningsfesten för Eva och Gunilla.
Som vi har väntat. Festen för Eva var det tänkt att vi skulle ha redan i våras.
Men nu slår vi två flygor i en smäll och tackar av båda samtidigt.
Det ska bli så roligt.
Inte är jag helt frisk än, men det får jag leva med.
Inget skulle kunna få mej att missa det.
Förutom mitt eget dödsfall kanske.

Världens bästa Emmy kommer förhoppningsvis och hämtar mej på eftermiddagen nångång.
Bara att hoppas att hon var någorlunda städad igår.
Och mamma och pappa ska ha Nova under kvällen så hon slipper följa med.
Tack alla!

Undra vad man ska ha på sej..?
Har köpt en fin lila klänning från Åhléns, men den är fortfarande oprovad.
Hoppas den blir bra. Med svarta "tigthsbyxor" (åhh, det låter så töntigt).
Jag har ju ganska mycket tid över idag på dan, så man kanske ska passa på att krusa håret.
Det tar ju ungefär två timmar om man ska vara noga, så det är bäst jag sätter igång.
Dessutom måste jag ju borsta ut min jättedreed som jag har skaffat genom att inte ha borstat håret på flera veckor. Jag vet att det är lite okvinnligt, men det är så överskattat att borsta håret.
Roligare saker kan man ju faktiskt göra.

Ska komma ihåg att ta med mej kameran, så jag slipper lägga ut suddiga mobilbilder från festen.
För att se någonting alls på mina mobilkort så måste det vara strålande dagsljus,
vilket jag gissar på att det inte kommer vara ikväll.

Jag tycker inte att jag är sjuk när jag ligger still i soffan och trökar.
Men så fort jag börjar göra nått, som att diska eller sortera tvätten, så blir jag helt slut.
Jag blir helt svettig och anfådd. Måste helt enkelt gå och lägga mej igen.
Jag har det alltså precis som Viktor har det jämt, vecka ut och vecka in. Stackars honom!

I alla fall.
Jag har kommit på att jag behöver befinna mej rätt högt upp på min stressometer för att överhuvudtaget fungera.
Och hur löser man det när man inte orkar nånting?
Jo, man spelar helt enkelt onlinespel.
Det finns massor med spel som kallas för "tjejspel" där man till exempel jobbar i en klädaffär och ska hjälpa kunderna att prova kläder. Eller man ska baka pannkakor efter recept på tid.
Man blir så stressad så man nästan håller på att få ett nervöst sammanbrott.
Och det är just i den känslan jag mår som bäst.
Tack för gratis meningslösa onlinespel.
Vad skulle jag göra utan dom?

Jag har alltid tänkt att jag ska ha två barn.
Men nu har jag tänkt om.
Det absolut tråkigaste jag vet är att vara ensam hemma.
Nu har jag varit ensam sen typ halv tio, och jag håller på att bryta ihop.
Haha, jag påminner om en hund märker jag.

Nu hör jag glassbilen! Undra om man ska gå ut och prata lite med glassgubben?
Fast jag är i och för sej inte speciellt sugen på glass, så det får vara.

Ja, i alla fall.
Ju fler barn ju mindre chans att behöva vara ensam hemma, någonsin igen.
Vilken vattentät plan. Eller hur?
Synd att jag inte kan sätta igång med förverkligandet på stört...
Jag är ju tyvärr fortfarande ensam hemma.

Eftersom nu Grey's har börjat gått på onsdagar klockan nio, så blir Efterlyst lidande.
Men det finns ingen ursäkt att missa det.
Repris nummer ett går på kanal 8 klockan 22 dagen efter, alltså torsdag.
Och repris nummer två på trean klockan kvart i tolv på söndagen.
Och man kan dessutom kolla på programmet gratis på tv3.se/play, närsomhelst.
Och det vore nog bäst om alla kollade.
Tänk vad många brott som blir lösta med tittarnas hjälp.

Fast ett återkommande inslag, som jag tycker dom kunde hoppa över, är stölderna.
Alltså stölderna av dyra fordon, som garanterat är försäkrade.
Vad är det för mening med att ha med det?
Den tiden kunde istället användas till att hinna få med ett till brott, där offret inte är försäkrat.

Två saker reagerade jag speciellt på i det senaste programmet.
Mamman (antagligen) som får sin cirka sex år gamla dotter att sno en tv.
Polisen som berättade om stölden var själv chockad, det märktes. Och vem blir inte det?
Jo, GW. Han lyckas på något sätt ta allt med något slags konstigt lugn.
Det är ju inte hela ovanligt att barn används för olagligheter, säger han.
Som organiserat tiggeri eller prostitution.
Det kan inte vara lätt att vara GW, professor i kriminologi.
Vi "vanliga" nöjer oss med att bli heligt upprörda över ett barn som tvingas snatta,
medans han direkt kommer på mycket allvarligare brott som barn tvingas till.
Brott som vi väljer att inte ens tänka på.

Det andra jag reagerade på var den våldsamma våldtäktsmannen i Karlstad.
En tjej bli antastad av honom på nattbussen och han kliver av vid samma hållplats som henne.
En annan tjej som sitter på bussen, utan koppling till någon av dom andra,
har sett hur han har betett sej och skyndar av vid nästa hållplats.
Hon springer hela vägen tillbaka och lyckas avbryta en pågående misshandel,
som den första tjejen utsätts för.
Antagligen lyckas hon även avbryta vad som skulle ha blivit en våldtäkt.
Inte en sekund tänker hon på att skydda sej själv.
Helt utan att tveka riskerar hon kanske sitt eget liv för att rädda någon hon inte känner.
Detta hände mitt i ett bostadsområde, på en innergård.
Tjejen som blir misshandlad skriker, men ingen i dom intilliggande lägenhetshusen reagerar.
Eller, dom gör i alla fall ingenting för att stoppa det som pågår.

Men det mest tragiska i denna historia är att denna tjej, denna hjältinna,
sex veckor senare själv råkar ut för mannen. Också på nattbussen.
Man fick inte höra så mycket om det, men jag tror att ett ungt par hjälpte henne den gången.
Och inte en enda gång i intervjun säger hon något i stil med att "Jag vågar inte längre gå ut"
eller "Jag kan inte sova på nätterna", vilket hade varit befogat.
Hon ställer upp i Efterlyst, helt ocensurerat, med bild och namn, för att som hon säger
"Jag vill att han ska åka fast så han inte utsätter fler tjejer för detta".
Jag har inte ord till att beskriva vilken fantastisk person denna tjejen är.
Det är sånna som henne som gör att man får tillbaka tron på själva livet.

Var precis ute och gick en sväng med hunden. I pyjamasbyxor.
En fördel med att bo som vi gör =)

Vad tror du?

En språklärare försökte förklara det här med tinget "kön" för sina elever.
Till exempel sa läraren, så benämns båtar, flygplan och orkaner som "hon".

En av eleverna undrade vilket kön i så fall en dator skulle vara.
Läraren gjorde detta till en gruppuppgift och delade upp klassen i två grupper - killar för sig och tjejer för sig.

 

Uppgiften var att ge datorn ett kön och motivera varför.

Tjejerna kom fram till att en dator definitivt är en "han" eftersom:
1. Han kan en hel del, men vet sällan hur han ska använda sin talang utan att få instruktioner.
2. Det är meningen att han skall hjälpa till att lösa dina problem, men hälften av tiden är han själv det största problemet.
3. För att få hans uppmärksamhet måste du först sätta på honom.
4. Så fort du skaffat dig en, vet du att om du bara hade väntat litet längre skulle du kunna hittat en bättre modell.

Killarna, å andra sidan, ansåg att en dator är en "hon" eftersom:
1. Ingen, utom hennes skapare, kan förstå den inbyggda logiken.
2. Det språk en dator använder för att kommunicera med en annan dator är obegripligt för alla som inte är datorer.
3. Minsta lilla misstag lagras i ett långtidsminne och kommer att ställa till problem långt efteråt.
4. Så fort du har fastnat för en, kommer du tvingas att spendera halva lönen på mer eller mindre nödvändiga tillbehör.

 

Tack Carro, för att du förgyllde min dag med detta mail =)

Igår var jag eld och lågor hela kvällen medans jag väntade på säsongspremiären av Grey's.
Men efteråt var jag inte lika glad längre.
Vad är det som får en att längta ihjäl sej efter en timme som gör att man gråter så man får andnöd,
känner sej deppig resten av kvällen, och ändå, dagen efter, får en att längta lika mycket till nästa onsdagkväll.
Nästa gång man ska gråta sej rödögd och snora ner hela tröjan?
Det är lite konstigt det där.

Och Viktors underbara försök att trösta, med orden "Det är inte på riktigt", hjälper liksom inte.
Jag vet ju faktiskt att det inte är på riktigt.
Och det är nästan bara ännu jobbigare att tänka på att George O'malley inte existerar, inte ens innan han dog.
Han heter egentligen T.R. Knight, jobbar inte som läkare och är inte bästa kompis med Izzie.

Det är inte karaktärerna i sej man lider med.
Man drömmer sej in i situationerna. Befinner sej där, mitt i.
Det är nog det som är hela grejjen med spelfilm.
Alla karaktärer och händelser är fria att överta som sina egna.
Du kan, för en stund, bli tjejen som förlorar ett ben och helt plötsligt har två oanvändbara armar, efter att ha blivit indragen i propellen på en båtmotor.
Som inte vågar berätta för sin mamma och inte har en kompis på hela kontinenten,
för att du egentligen bor någon helt annanstans.
Eller killen som hela tiden är livrädd för att flickvännens operationer ska misslyckas, att hon ska tappa minnet, eller rent ut sagt dö pågrund av sin cancer.

Något bra svar på varför man längtar har jag inte, men jag har kommit fram till följande.
Det är helt enkelt din egen fantasi som spelar dej ett spratt.
För inte skulle du gråta sej till sömns om T.R. Knight dog?
Eller?

Idag är jag hemma och är sjuk..
Trodde bara jag skulle vara hemma för en riktigt jobbig förkylning,
en sån förkylning som gör att allt man tar sej för att sju gånger jobbigare än vanligt.
Men jag lyckades skaffa mej en öroninflammation också.

Det är fjärde gången på bara tre-fyra måndader som jag får öroninflammation...
Känns konstigt att bli ett "öronbarn" vid 26.
Första gången fick jag örondroppar med pencillin i.
Det var riktigt otäckt att ta droppar i öronen.
Nu förstår jag varför Nova blir skogstokig när man tar fram hennes droppar.

Dom andra gångerna har jag bara ätit massa värktabletter,
och lyckats blivit av med den på det viset.
Tacka fan för värktabletter!
Förresten borde det inte heta värktabletter.. det låter ju som något man får värk av.
Det borde heta antivärktabletter.