Det här med chip är inte lätt
Jag brukar inte skriva om knäppa saker kunder gör på jobbet.
Det brukar lixom inte kännas riktigt rätt.
Men det här måste jag berätta.
Det var en kund, en kvinna i kanske 60-årsåldern, som skulle betala med kort.
Hon drog kortet i kortläsaren och jag sa att hon hade chip på kortet och att hon skulle använda det.
Utan att ens låtsas om att jag existerade drog hon kortet en gång till, och jag upprepade att hon hade chip, och sa att hon skulle sätta in chipet längst ner på apparaten istället.
Detta är en väldigt vanlig situation på jobbet, för övergången till chip är inte lätt för någon.
Men när vi hade kommit så här långt så utbrister hon, inte lite upprörd:
"Och hur hade du tänkt att jag skulle få loss det från kortet??"
Jag vet inte om det är lika roligt för er, som för oss som stog där bakom kassan då.
Men vi lyckades i alla fall hålla oss för skratt ända tills hon hade gått ut ur butiken.
Hon verkade inte ha minsta gnutta självhumor, så det var lika bra att låtsas som ingenting.
Tjatet om chip på korten kan få en att halvt bryta ihop till slut, när man har upprepat samma mening 107 gånger på två timmar. Så detta avbrott från vanligheterna var mer än välkommet.
Det brukar lixom inte kännas riktigt rätt.
Men det här måste jag berätta.
Det var en kund, en kvinna i kanske 60-årsåldern, som skulle betala med kort.
Hon drog kortet i kortläsaren och jag sa att hon hade chip på kortet och att hon skulle använda det.
Utan att ens låtsas om att jag existerade drog hon kortet en gång till, och jag upprepade att hon hade chip, och sa att hon skulle sätta in chipet längst ner på apparaten istället.
Detta är en väldigt vanlig situation på jobbet, för övergången till chip är inte lätt för någon.
Men när vi hade kommit så här långt så utbrister hon, inte lite upprörd:
"Och hur hade du tänkt att jag skulle få loss det från kortet??"
Jag vet inte om det är lika roligt för er, som för oss som stog där bakom kassan då.
Men vi lyckades i alla fall hålla oss för skratt ända tills hon hade gått ut ur butiken.
Hon verkade inte ha minsta gnutta självhumor, så det var lika bra att låtsas som ingenting.
Tjatet om chip på korten kan få en att halvt bryta ihop till slut, när man har upprepat samma mening 107 gånger på två timmar. Så detta avbrott från vanligheterna var mer än välkommet.
