Hilda

Börjar tolv idag, vilket är min absolut jobbigaste tid att börja.
Det är så segt, särskilt eftersom jag i alla fall kommer till stan halv tio.
Men idag passade jag på att hälsa på hos Emmy och få lite kaffe.

Jag är jätteglad att jag jobbar idag, för jag har bara jobbat en dag på en vecka.
Jag får psykbryt av att jobba för lite.
Inte av ekonomiska skäl för jag har månadslön i vilket fall som helst.
Men det är så tråkigt att inte jobba.
Och ändå längtar jag på nått konstigt sätt till pensionen.
Det är nog lite annorlunda att vara ledig för alltid.
Nu när man är ledig, även om det är nästan en vecka, så har man så mycket man måste passa på att göra.
Tvätta fönster, städa, tvätta, göra om lite hemma, dammsuga..
Ja, listan kan göras lång. Jag sitter inte ner många minuter under mina lediga dagar.
Men ska man vara ledig för all framtid kan man ju lägga två veckor på det man måste göra, sen kan man bara leva livet. Dricka kaffe och läsa tidningen i sängen.

Fast det skulle nog gå mej på nerverna till slut.
Och man lär ju faktiskt tvätta några till maskiner efter ett tag.
Om man inte går i morgonrock hela dagarna, och det är ju faktiskt inte så kul.

Nu ska jag umgås med Emmy och ÖB-reklambladet.