Hilda

Ofta när jag ska skriva på bloggen så stänger jag ut Gizmo en stund för att kunna skriva ifred.
Men idag har jag inte hjärta att göra det.
Vad vore man för kattmamma om man slänger ut katten i 15 minusgrader för att en stund kunna sitta vid datorn utan störande moment?

Och inte går det att bara stänga dörren till datarummet heller.
Vi köpte Gizmo av en sån där riktig kattant.
Hon hade minst 15 vuxna katter och ett oräkneligt antal kattungar instängda i köket.
Det var riktigt hemskt och lukten i huset går inte att beskriva.
(Om jag nån gång blev en kattant så skulle jag aldrig välja att stänga in dom i köket.
Är inte det ett väldigt konstigt val av rum?)
Jag skulle gissa att det är därför Gizmo fortfarande efter sju år inte klarar av en stängd dörr.
Han skriker och klöser tills man öppnar den.
Till och med när man är på toaletten.
Och det är inte för att han vill komma in.
Öppnar man åt honom, låter honom kommma in och stänger dörren igen då fortsätter han tills man öppnar dörren igen så han kan gå ut.
Och sen kan ni ju gissa vad som händer när man stänger dörren igen.
Som tur är bryr han sej oftast inte om att ytterdörren är stängd, så länge han får vara på samma sida som en själv. Annars hade det kunnat blivit riktigt jobbigt.

Så det här är vi idag.