2011-09-02
Det var inte Viktors dag idag, kan vi konstatera.
Eller egentligen var det igår som inte var det,
men det visade sej inte förren idag.
När han ska åka till jobbet saknas både hemnyckel och bilnyckel,
och dessa två satt inte ens ihop vid borttappandet.
Han hade märkt redan igår att dom var borta,
men dom var alltså fortfarande inte återfunna.
Han fick ta reservnycklar.
Sen är plånboken borta.
Efter att vi har letat en kvart eller så, kommer han på vart den är,
eller i alla fall vad som har hänt med den.
"Nu vet jag! Jag la den på biltaket igår när jag tankade!"
Den är alltså borta.
Har ramlat av taket någonstans efter vägen.
Det enda att göra var att spärra korten,
som visserligen gick riktigt smidigt.
Betalkorten kommer nya om fem dagar och körkortet får han hem ansökan på stört.
Nytt körkort har han pratat om i flera år,
så det var ju nästa bara bra.
Han är typ 14 år på kortet på det borttappade.
Hemnycklen hittade han undangömd i min bil och bilnyckel hittade jag i ett par byxor jag skulle slänga i tvätten.
Slutet gott, allting gott.
Apropå att få nya bankkort.
Jag har ett kreditkort för emergencys,
men jag kan inte koden till det.
Och ibland så kanske en emergency består av att behöva tanka för att ta sej hem.
Har man otur då så hamnar man på en obemannad station,
precis när bensinen tar slut.
Och då är det ju bara "Skit oxå!".
Då måste man ju ha en kod.
Därför gick jag in till banken för att fixa det.
Men så enkelt var det verkligen inte.
Jag fick typ inte ens förslaget att beställa ett nytt kort för det var så dyrt och onödigt tyckte tanten.
Det slutade med att jag fick rådet att vänta tills detta kort gick ut,
så jag fick ett nytt hemskickat, för då skulle jag få en ny kod också.
Okej... två år väntade jag, och vad händer?
Jag får hem ett nytt kort med ett brev där det står att samma kod som tidigare gäller...!!!
Viktor lägger sitt kort på biltaket och tappar det,
då får han ett nytt hemskickat med ny kod inom fem dagar.
Så nu vet jag vad jag ska göra!
Nu är det dax att motionera stegräknaren.
Det enda jag har gått hittills är några vändor fram och tillbaka till tvättmaskinen.
Det har resulterat i 847 steg, vilket är skandal.
Jag har ju varit vaken sen åtta.
Eller egentligen var det igår som inte var det,
men det visade sej inte förren idag.
När han ska åka till jobbet saknas både hemnyckel och bilnyckel,
och dessa två satt inte ens ihop vid borttappandet.
Han hade märkt redan igår att dom var borta,
men dom var alltså fortfarande inte återfunna.
Han fick ta reservnycklar.
Sen är plånboken borta.
Efter att vi har letat en kvart eller så, kommer han på vart den är,
eller i alla fall vad som har hänt med den.
"Nu vet jag! Jag la den på biltaket igår när jag tankade!"
Den är alltså borta.
Har ramlat av taket någonstans efter vägen.
Det enda att göra var att spärra korten,
som visserligen gick riktigt smidigt.
Betalkorten kommer nya om fem dagar och körkortet får han hem ansökan på stört.
Nytt körkort har han pratat om i flera år,
så det var ju nästa bara bra.
Han är typ 14 år på kortet på det borttappade.
Hemnycklen hittade han undangömd i min bil och bilnyckel hittade jag i ett par byxor jag skulle slänga i tvätten.
Slutet gott, allting gott.
Apropå att få nya bankkort.
Jag har ett kreditkort för emergencys,
men jag kan inte koden till det.
Och ibland så kanske en emergency består av att behöva tanka för att ta sej hem.
Har man otur då så hamnar man på en obemannad station,
precis när bensinen tar slut.
Och då är det ju bara "Skit oxå!".
Då måste man ju ha en kod.
Därför gick jag in till banken för att fixa det.
Men så enkelt var det verkligen inte.
Jag fick typ inte ens förslaget att beställa ett nytt kort för det var så dyrt och onödigt tyckte tanten.
Det slutade med att jag fick rådet att vänta tills detta kort gick ut,
så jag fick ett nytt hemskickat, för då skulle jag få en ny kod också.
Okej... två år väntade jag, och vad händer?
Jag får hem ett nytt kort med ett brev där det står att samma kod som tidigare gäller...!!!
Viktor lägger sitt kort på biltaket och tappar det,
då får han ett nytt hemskickat med ny kod inom fem dagar.
Så nu vet jag vad jag ska göra!
Nu är det dax att motionera stegräknaren.
Det enda jag har gått hittills är några vändor fram och tillbaka till tvättmaskinen.
Det har resulterat i 847 steg, vilket är skandal.
Jag har ju varit vaken sen åtta.
