Hilda

Idag är det inte bara internationella kvinnodagen,
det är också Trazzels födelsedag.
Nio år blir våran goa, knäppa sötnos!



Vad jag har förstått är det ganska ovanligt att utekatter blir så pass gamla.
Han har varit ute sen han kanske var runt 15 veckor, alltså pytteliten.
Men det var helt omöjligt att hålla honom inne.
I början fick han såklart bara vara ute med oss.
Många av åren har vi bott i lägenhet i stan,
men det har alltid fungerat alldeles utmärkt att ha honom ute.
Fick ett sms av Agria tidigare där det stog:
Vi ser att Trazzel fyller år idag,
vi önskar er en härlig dag tillsammans!
Hur kul och oväntat var inte det =)

Snacka om att jag låter som värsta tönten!
Som att mina katter är mina bästa vänner och att jag kommer skaffa fler och fler tills jag blir en riktig katt-tant =)
Det är inte så i alla fall.
Om jag får bestämma ska vi inte ha några fler djur förren vi har gått i pension.
Fast nog inte då heller, för hela vintrarna ska jag bo i något varmare land,
och det blir nog fasligt krångligt om jag ska djur.
Men djuren är fullfjädrade familjemedlemmar.
Nästan i alla fall, fast jag har ingen present till honom... =)

Jag har verkligen haft en pyjamasdag idag.
Kan nog räkna minuterna som jag inte har suttit i soffan på en hand.
(Jag har inte suttit på en hand i soffan =))
Har konstigt nog varit väldans välgörande.
I vanliga fall brukar jag bli så fasligt stressad.
Visserligen har jag lagt massor med minuter på att kolla över våran ekonomi från februari.
Det är väldigt intressant att skaffa sej en ordentlig överblick.
Har gjort ett dokument med rubrikerna:
Mat, Bil, Hus, Räkningar, Övrigt, Sparande.
Vissa siffror tror man helt enkelt inte är sanna.
Jag höll på att svimma när jag räknade samman alla utgifter under månaden.
Men då fick jag tänka lite extra på att vi köpte väldigt mycket till Knytet,
och det är ju engångsutgifter.
Eller kanske tvågångsutgifter när och om Knytet 2 kommer,
men ni förstår hur jag menar.

Okej.. nu har jag byggt på min töntstämpel ännu mer.
Ska nog inte skriva något mer =)

Jag har en gravidapp på telefonen där man kan läsa något nytt varje dag.
Det kan vara fakta, tips på saker att göra, vad man ska undvika...
Ja, precis vad som helst.
För ett tag sen stog det att man skulle ta en hel dag i pyjamas.
Lägga sej i soffan med massa bra tidningar och godsaker.
Idag tänker jag ha den dagen.
Fast det blev lite snabbt planerat så jag har varken tidningar eller godsaker.
Men jag har nog något ätbart i köket i alla fall.
Och så har jag en tv och en dator,
så nog klarar jag mej alldeles utmärkt idag.
Kan nog tro att ni kommer få höra mer från mej under dagen,
men nu är det dags för frukost!

Bjuder på min första magbild.
Känner mej inte helt bekväm med det,
men det är för Karins skull =)
Hon är ju trots allt på andra sidan jorden,
och har ingen chans att se den in real life.
Och om jag bestämmer mej för att lägga ut en bild i veckan kanske jag blir bättre på att knäppa kort.
För det här var typ nästan första kortet,
och det kommer jag tycka är jättetråkigt sen.
Men när man hela tiden känner sej som den fula ankungen,
har man lixom ingen lust att plocka fram kameran i tid och otid.

Har funderat på en grej.
Att få ont av foglossningen är ju inte direkt ovanligt.
När jag pratade med min barnmorska om det så fick jag namnet på den enda läkaren på HC som hade någon slags utbildning när det gällde foglossning.
Hos henne var det inte direkt lätt att få tid,
för dom som bokar tider verkade inte vara nå sugen på att ge tid hos henne.
Men jag fick i alla fall en tid till slut.
Hon sjukskrev, men sa att jag dessutom skulle vända mej till deras sjukgymnaster.
Ringde till dom och fick svaret att det var för sent att göra något från deras sida.
Det kan man ju tycka att läkaren borde ha vetat, men icke.
Dom tipsade om akupunktur,
men tyvärr var det bara en barnmorska som utförde det och henne går inte jag hos.
Så då verkade det bara vara att glömma,
för det lät inte som att man kunde få en tid hos någon annan barnmorska än sin egen.
Alla jag har pratat med har tipsat om ett sånt stödbälte, trochanterbälte.



Men när jag har frågat om det hjälper så har jag inte direkt fått något bra svar.
Typ något i stil med att det kan hjälpa...
Har själv sökt information och det verkar som att det bara hjälper om man har brister i broskfogarna.
Och det vet jag egentligen inte alls om jag har,
för det kan lika gärna vara något annat som smärtar.
Har hittat en studie som har kommit från till att om man har ont i ländryggen under foglossningen,
vilket jag har, så beror det på att man har en ryggskada sen tidigare.
Alltså det beror inte på foglossningen i sej, och därför skulle bältet i vilket fall inte hjälpa.
Och jag har ju faktiskt en ryggskada efter bilolyckan.
Så jag tror att jag själv bestämmer mej för att undvika rörelserna som jag vet orsakar värre smärta,
gör övningar som jag har hittat i  min gravidbok och inte jobbar dom längsta passen.
Det borde funka bra.

62 dagar kvar idag =) Eller exakt två månder.
Beräknad födelse sjunde maj.
Satt och läste om förlossningar igår kväll,
och blev väldigt känslosam.
Kan lixom inte fatta att vi ska gå igenom den om så pass kort tid.
Man har så mycket funderingar.
Som man dessutom inte kan få några svar på eftersom det inte går att veta i förväg hur det ska gå.
Har i alla fall inte tänkt skriva något förlossningsbrev.
Tror att jag känner mej lugnare och tryggare om jag överlåter besluten till personalen som kan det dom håller på med.
Blir bara nervös om jag ska ha åsikter,
när jag egentligen inte vet vad som är bäst,
varken för mej eller bebisen.
Jag litar på att jag blir omhändertagen på bästa sätt,
och bara får bedövningar som anses nödvändiga.
För fem månader sen var jag helt inställd på att ta alla bedövningar man kan få,
men nu känner jag istället att jag vill ha så lite som möjligt.
Att göra förlossningen onödigt lång bara för att jag inte står ut med smärtan kännas bara dumt.
Finns ingen som helst anledning till att jag inte skulle klara av det,
när alla andra gör det.
Dessutom tror jag att jag har blivit ganska duktig på att tänka bort smärta.
Något jag har lärt mej under alla år med fruktansvärda menssmärtor.
Och jag vet att ni som har fött barn och läser detta sitter och tänker typ:
"Hon ska få se, hon kommer inte vara så kaxig när det väl händer."
Kanske inte, men om det lugnar mej att tänka så nu,
då tänker jag tänka så.
Men som sagt, det blir aldrig som man tänk sej...
Hur som helst kommer det gå bra!

Idag ska jag upprepa min roadtrip från i fredags,
och idag har jag inte bara lyxen att få träffa Emma igen.
Jag ska dessutom få träffa Antonia.



Tror att det börjar närma sej ett år sen jag träffade henne sist,
så det ska verkligen bli roligt!
Och det verkar bli riktigt bra köra-bil-väder idag också.
Strålande sol som lockar till hög musik och ett leende på läpparna =)

Från och med idag är jag sjukskriven 25%, pga foglossning.
Låter väldigt lite, men jag tror det kan hjälpa.
Det är arbetspassen som är runt 9-10 timmar som blir ohållbara,
och dom ska vi nog kunna trolla bort nu.
Förutom ryggont så har jag börjat känna av några fler graviditetssymtom.
Men det var väl väntat.
Man kan inte gå igenom en hel graviditet utan att märka av den antar jag.
Jag har ont i händerna och under fötterna och får väldigt svårt att andas ibland.
Igår höll jag nästan på att börja grina när jag knappt lyckades knyta skorna.
När jag satt ner var magen i vägen och när jag stog upp fick jag så mycket andnöd,
att jag var tvungen att ta två pauser bara medans jag knöt en sko.
Men jag klagar väldigt lite faktiskt.
Tror jag i alla fall...
Det är bara här jag tillåter mej att spy ur mej lite,
för det här är som min dagbok.
Här bestämmer jag helt själv vad som ska skrivas,
och vill man inte läsa behöver man inte!

Nu är det dax att fixa till sej!

Tror det är min nya idol, Kaspar.
En föredetta professionell ishockeyspelare.
I fredags stog han på ett par längdskidor för första gången.
Igår åkte han HELA Vasaloppet, på tiden 10 timmar och 40 minuter.
Allt för att ju längre han åkte ju mer pengar skänktes till strokeföreningen.
En stund in i loppet, kanske två timmar eller så,
såg jag en "intervju" med honom vid en dryckeskontroll.
Då sa han att om det inte var för strokeföreningen så skulle han ge upp där och då,
för han ansåg inte att han orkade nå längre.
Han fick då frågan hur länge han trodde att han skulle hålla ut.
Hela loppet, svarade han och forsatte sen.
I över åtta timmar till.
Okej att han såklart var väldigt vältränad,
men jag tycker ändå att det är helt otroligt!

Satt och läste en kompis blogg till kaffet: http://www.prinsessanadia.se

Hittade ett inlägg som handlar om en kvinna som ska döpa sin son till Marie.
Kika på inlägget här.
Först tänkte jag att det var väl verkligen puckat.
Sen kom jag på en sak.
Om jag fick göra precis som jag ville utan att bry mej vad andra tycker eller om konsekvenserna,
då skulle jag utan att tveka döpa min dotter till Elliot.
Så länge jag kan minnas har Emmy kallat sin kompis Elin för Elliot,
och jag tror att det har resulterat i att jag ser namnet som ett tjejnamn.
Tycker dessutom att det är jättefint.
Däremot att döpa en son till det känner jag mej inte riktigt lika sugen på.
En tjej som heter Elliot har absolut en helt annan personlighet,
än en kille som heter det.
Eller sitter kanske inte alls personligheten i namnet?
Jag har svårt att tänka mej att jag skulle ha varit som jag är om jag till exempel skulle ha hetat Anna eller Jossan eller vad som helst egentligen.

Tillbaka till den riktiga funderingen.
Att döpa en dotter till Elliot är kanske precis samma sak som att döpa en son till Marie?
I många andra länder är ju Elliot ett tjejnamn,
men Marie är kanske också ett killnamn i andra länder?
Tack Nadia för funderingarna,
riktigt klurigt!

Nu lär jag verkligen åka till jobbet om jag ska komma i tid!

Lite söndagspepp först bara:



DU!!!!
(Och jag och alla andra =))

Ja, här sitter jag och kollar på Vasaloppet.
Undra om Gustav Vasa kunde föreställa sej detta ens i sin vildaste fantasi?
Att knäppa svenskar skulle härma hans "skidresa" femhudra år senare?
Jag har egentligen helt ointresserad,
men det känns så hemtrevligt att ha ljudet i bakgrunden.
Mår illa gör jag också.
Har tyvärr gjort det väldigt ofta på senaste tiden.
Kan väl anta att det är lilla knytet som trycker på någonting,
så det är väl bara att härda ut.
Idag är det 65 dagar kvar till beräknad födelse.
Vi längtar efter dej, Knytet!

Igår fiskade Viktor upp en gös som han tillagad,
och så bjöd vi hem Andreas, Marie, Emma och lilla Liam.



(Hojta till om jag ska ta bort bilden,
men ni är ju så söta när ni sitter i fåtöljen allihopa =))

Det är så trevligt med lite spontanfestligheter.
Tanken var att vi skulle kika på Melodifestivalen Andra chansen,
men Svt1 funkade bara i sovrummet så det blev mest Emma som kollade.
Verkligen dax att skaffa en ny antennsladd.

Idag klev Viktor och Andreas upp klockan fyra för andra dagen i rad,
för att åka och fiska.
Det är helt stört om man frågar mej,
men det skulle nog vara roligt att ha en hobby som man gillade så mycket.
Det jag skulle komma fram till är att jag nog får ha söndagsmys själv ikväll,
för han lär väl sova, och det är sååååå tråkigt.
Just nu orkar jag ju inte riktigt göra så mycket mer än att slänga mej i soffan efter en dag på jobbet,
annars hade jag såklart kunnat passa på att hälsa på någon eller så...

Nu är det på tiden att slänga mej i duschen,
jobbet kallar!

Idag har jag varit på roadtrip.
Kanske den första roadtripen jag har åkt iväg på alldeles själv.
Har haft körkort i snart två och ett halvt år,
men det blir lixom inte så ofta man åker själv någonstans.
Jag har i alla fall varit och hälsat på hemma hos Emma!
Och hon bor ju faktiskt typ sju mil från mej.
Det var så härligt att köra i strålande sol,
med massa gammal musik superhögt ur högtalarna och bara njuta!
Sen satt vi envist ute och fikade för att det var så fint väder,
fast det blåste kanske 25m/s.
Egentligen inte så mysigt,
men man blir lite knäpp när det gäller solen på våren.
Jättemysigt att träffa henne i alla fall.
Bjuder på en bild på oss från kräftskivan i somras,
för som vanligt lyckades jag inte knäppa några kort idag.



Nu planerar jag att ta en microvila innan Viktor kommer hem.
Hemma hos Emma skulle det ätas tacos ikväll,
och jag bestämde mej att vara en härmapa.
Finns ju egentligen ingen bättre fredagsmysmat.
Och sen en film på det hoppas jag.
Men känner jag denna familj rätt så sover vi antagligen på soffan innan vi ens har gjort mat.
Viktor är alltid dödstrött på fredagkvällar och jag är dödstrött alla kvällar för tillfället!

Ledig och det är strålande sol ute!
Dagen ska spenderas med Emmy som bor här för tillfället.
Klockan två väntar ett besök hos barnmorskan.
Hoppas jag får lite tips för att minska smärtan i ryggen.
Börjar bli olidligt på jobbet...
Hej så länge!

Gjorde om bloggen lite fort för att få den mindre vintrig.
Har till och med lyckats gjort länkar i kommentarerna synliga.
Tummen upp till mej =)
Men om ni råkar hitta något som fortfarande är blått får ni supergärna hojta till,
för jag är ju inte superduktig på det här.
Och inte har jag något tålamod heller.

Åter igen vaknade jag tio i sju på en ledig dag,
vet inte vad det är för vits med det...

Läser i tidningen om personer som har åkt dit för fortkörning längst väg 68.
Det har suttit 60-skyltar efter vägen,
men det har nu visat sej att den hastigheten inte har varit godkänd av varken Länsstyrelsen eller Trafikverket.



Det skulle ha varit en nittioväg egentligen,
och nu vill fartsyndarna ha upprättelse.
Men hallå!!???
Det stog sextio!
Kan väl inte spela minsta roll vad det egentligen skulle ha varit för hastighet, eller?
Det är bland det dummaste jag har hört.

Tänkt det här scenariot istället.
En nötallergiker äter en chokladbit,
för på förpackningen står det 'innehåller inte spår av nötter'.
Personen får en allergisk reaktion och blir jättesjuk.
Då säger chokladföretaget att det skulle ha stått 'kan innehålla spår av nötter'.
Jaha, var det så!
Då kan vi ju inte hålla chokladföretaget ansvarigt.

Okej, det är inte exakt samma sak.
Men jag tycker absolut att man kan använda det som en liknelse,
och det säger ju sej självt vad jag vill komma fram till.
Står det 60 så gör det, för bövelen!

Undra om jag kan skylla på hormonerna nu igen? =)

För att skriva om något mycket roligare så kan jag berätta att vi har köpt vagn.
Kanske i och för sej inte så spännande för andra,
men för oss =)
Det blev den vi funderade på och det känns än så länge jättebra.
Nu är det ju visserligen så att vi har beställt den över nätet,
och har inte fått hem den än.
Så egentligen vet vi inte alls vad vi tycker,
men vi håller tummarna.
Den kommer på måndag.
Tror den vi beställde ser ut precis så här.


Beställde även en svart skötväska och ett regnskydd.

Idag eller imorgon planerar vi kanske att ta en till tur till Ikea.
Men vi kom på att det är löningshelg,
så det tar lixom emot.
Vi behöver fortfarande köpa ett skötbord, en byrå och två hyllor.

Igår köpte jag några barnböcker,
bland annat Lilla Björn på fisketur =)



Det blir nog Viktors favoritbok.
Vet att det är alldeles för tidigt,
men man håller ju på att bli tokig av väntandet.
Så något måste man ju få roa sej med!

Jag har haft en bra dag idag,
men det krävs inte mycket för att jag ska tappa humöret.
Antar att det är gravidhormoner som spökar.
Nyss på affären blev jag så fasligt arg på kunden framför mej i kön.
Först lägger hon inte upp en sån 'nästa-kund-pinne' efter sina varor,
men det kan jag faktiskt leva med.
Vissa tycker att det är den bakom som ska fixa det.
Själv tycker jag att det är vanligt hyfs att lägga dit den när man har lagt upp alla sina varor.
Sen låter hon korgen stå kvar på den där hyllan,
istället för att flytta den till högen.
Jag blev så fruktansvärt arg.
(Jag vet, mycket att bry sej om... men nu tyckte jag det. Okej?)
Jag tog hennes korg och kastade med all kraft ner den i högen,
sen tog jag en "pinne" och smällde den hårt i bandet.
Både kunden framför och bakom tittade på mej som att jag inte var riktigt klok.
Sen bestämde jag mej.
Jag ska börja säga något i dessa situationer,
inte bara sura i det tysta.
Denna gång borde jag till exempel ha sagt något i stil med:
Lämnade du krogen här av någon speciell anledning?

Nu ska jag laga mat.
Japp, ni hörde rätt.
JAG ska laga mat, tills Viktor kommer hem.


Detta blir det =)
(Om det inte syns för att bilden blev så liten,
så är det en färdig, fryst, kycklingrätt.
Bara att slänga i pannan tio minuter =))

Börjar med en bild från promenaden till brevlådan imorse.



Snacka om att vi fick gå försiktigt!

Är ledig idag och har sett fram emot det jättemycket.
Har varit helt slut senaste dagarna.
Det börjar kännas att jag har en 40 centimeter lång vilde i magen.
Har tyvärr haft så fruktansvärt ont i ryggen sista dagarna,
och det känns inte alls roligt.
Ska rådfråga barnmorskan nästa vecka om hur jag ska bete mej.
Men tillbaka till idag.
Av någon dum anledning vaknade jag tio i sju och kunde inte somna om.
Visserligen var det ganska mysigt att vakna eftersom hela familjen låg i sängen.
Jag, Viktor, Nova, Trazzel och Gizmo =)
Egentligen får bara Trazzel ligga i sängen.
Gizmo är alldeles för dryg när han ska ligga på ens huvud,
och Nova tar så jäklans mycket plats,
plus att hon drägglar något helt otroligt.
Men ibland får man väl göra undantag.

Och dessutom fick jag äntligen bädda spjälsängen idag.
Madrassen vi köpte skulle ligga till sej i 72 timmar först,
och jag har knappt kunnat bärga mej!



Dom superfina labanlakanen har jag "ärvt" av Rosanna.
Vet inte vad jag skulle göra utan alla saker hon plockar ihop till oss.
Det är verkligen inte lätt att veta allt man behöver.
Det skitiga och trasiga fåret är från när jag var liten.
Om jag minns rätt så var det det första gosedjuret jag fick när jag föddes och jag fick det av farbror Åke.
Och är det så att jag har hittat på den historien själv får mamma eller pappa rätta mej.

Vad det gäller att köpa vagn har vi helt fastnat.
Har läst tester och kollat priser men det är jättesvårt.
Den vagnen jag redan har skrivit om,
Crescent Classic Kombi, skulle verkligen kunna passa oss perfekt.
Stora, stabila hjul, hög markfrihöjd, lättkörd i snömodd, vändbar, relativt billig, har fått bra i tester m.m.
Men den är så tung, och därför tvekar vi.

Just nu sitter jag och håller alla tummarna för att solen ska vinna över molnen.
För om det blir fint väder idag ska vi åka och pimpla.
Jag har aldrig gjort det och skulle verkligen vilja prova.
Men mest är det kanske den varma chokladen och dom grillade hamburgarna som lockar =)

Nu har det blivit ett väldigt långt uppehåll i bloggandet igen.
Men jag har fortsatt varit sjuk och har inte ens orkat skriva.
Nu är jag lite friskare. Peppar, peppar...

Jag är i vecka 29 och ska nu börja hälsa på hos barnmorskan varannan vecka.



Allt är bara bra med Knytet.
Den har redan lagt sej med huvudet neråt,
så nog verkar den sugen på att komma ut!
Går fortfarande bra att jobba även om jag kanske inte är lika snabb och smidig som vanligt.
Vi har ju nästan alla varor i lådor ner emot golvet,
så det tar lite längre tid än vanligt att få fram saker åt kunderna.
Men det har dom full förståelse för.
Många kunder har undrat om jag ska gå hem snart,
men det har jag inga planer på.
Men det blir ju inte alltid som man planerar.
Får se helt enkelt!

Idag ska jag och Viktor åka på en liten shoppingresa.
Planerna var att åka till Uppsala eftersom Gävle har ett otroligt dåligt utbud av saker,
särskilt vagnar.
Men det blir lite krångligt om inte Nova ska behöva vara ensam hemma för länge,
så vi börjar med butikerna i Gävle/Valbo och ser vad som finns.
Det vi skulle vilja inhandla är spjälsäng, kanske skötbord och vagn.
Vad gäller vagn verkar Viktor redan ha bestämt sej för en Crescent Classic Kombivagn.


Den finns tyvärr inte att få tag i här någonstans,
så den måste vi nog till Uppsala för att inhandla.
Någon som har åsikter om den?
Eller tips på någon annan liknande?

Dags att snygga till sej lite.
Bilen går hemifrån klockan elva =)