Hilda

Precis när jag och Trazzel har det som mysigast på morgonkvisten,
så ringer hemtelefonen.
Numret var typ 00259 eller nått.
Och gissa vem det var?
En sån som pratar engelska och säger att något är fel på ens dator och vill ha en massa uppgifter.
"No thank you, byebye!" sa jag och slängde på luren.
Typ en halvtimme senare ringde samma nummer igen,
men då svarade jag inte.
Har dragit ur kontaken så nu vet jag inte hur många gånger dom har ringt.
Tänk om dom kommer ringa massa gånger?
Då får telefonen fortsätta vara urdragen.
Den är i alla fall uppsagd från 11 juni.

Nu har jag ett litet problem.
Eller problemet är egentligen min mage och det finns inget litet med den,
men ändå.
Viktor kom på den geniala idéen imorse att jag kan ha på mej hans onepiece.
Hur skönt som helst, för jag är så fruktansvärt trött på att inte få plats i någonting.
Så här söt är jag i den.



Jag vill för allt i världen inte behöva ta av mej den förren vid förlossningen =)
Men jag behöver åka och handla...
Och är det något jag aldrig har tänk visa mej ute i så är det en sparkdräkt för vuxna.
Så nu vet jag inte hur jag ska göra.
Kommer bara bli deppig om jag ska försöka hitta något annat att ha på mej.
Men det finns kanske risk att jag blir deppig av att visa mej ute i den här också..?
Så därför sitter jag här, och gör typ ingenting.
Och det förvånar mej inte om det slutar med att Viktor får handla när han åker från jobbet.