Vaknade på fel sida
Jag var på så fruktansvärt dåligt humör när jag vaknade idag.
Och inte blev det bättre av att Viktor tjatade på att jag skulle kliva upp och göra kaffe åt honom innan han åkte till jobbet.
Det var ett skämt från hans sida, men när man är på riktigt kasst humör så är det lite svårt att skilja på skämt och allvar. Och han sa dessutom att jag aldrig gör något för honom utan ett krav på något han ska göra.
Jag blev bara argare och argare, men när han började imitera mej så skrattade jag så tårarna rann.
Det vore förstås roligast om ni fick höra tonfallet han använde, men det är tyvärr omöjligt för jag spelade inte in.
Viktor: Kan du ta med en öl till mej när du kommer tillbaka från köket?
Hilda: Ja, men bara om du lägger tomburken i pantpåsen sen.
Viktor: Kan du sätta på badvatten år mej, nu när du ändå är i badrummet?
Hilda: Ja, men bara om du gör ordning matlådorna sen.
Viktor: Kan du ta med dej min snusdosa?
Hilda: Ja, men bara om du säger vart den är.
(Det känns väl ganska logiskt att jag borde få veta vart den är, men det är ju svårt för honom eftersom han aldrig vet vart han har lagt den.)
Jag brukar gnälla på min chef för att jag tycker han är så tråkig när han alltid har ett men med i sina meningar.
Chefen: Försäljningen gick strålande igår, men vi har bara sålt två kassaaktiviteter.
Chefen: Vi klarade budgeten förra månaden, men det blev ingen bonus.
Chefen: Vi vann kassaaktivitetstävlingen i våran region, men Karlstad har sålt 200 fler än oss.
Och så fortsätter det. Men (haha, det var inte meningen att det skulle komma ett men) det slog mej i morse att jag göra precis samma sak. Men är ett väldigt bra ord, som jag ska försöka använda lite mindre ofta.
Och inte blev det bättre av att Viktor tjatade på att jag skulle kliva upp och göra kaffe åt honom innan han åkte till jobbet.
Det var ett skämt från hans sida, men när man är på riktigt kasst humör så är det lite svårt att skilja på skämt och allvar. Och han sa dessutom att jag aldrig gör något för honom utan ett krav på något han ska göra.
Jag blev bara argare och argare, men när han började imitera mej så skrattade jag så tårarna rann.
Det vore förstås roligast om ni fick höra tonfallet han använde, men det är tyvärr omöjligt för jag spelade inte in.
Viktor: Kan du ta med en öl till mej när du kommer tillbaka från köket?
Hilda: Ja, men bara om du lägger tomburken i pantpåsen sen.
Viktor: Kan du sätta på badvatten år mej, nu när du ändå är i badrummet?
Hilda: Ja, men bara om du gör ordning matlådorna sen.
Viktor: Kan du ta med dej min snusdosa?
Hilda: Ja, men bara om du säger vart den är.
(Det känns väl ganska logiskt att jag borde få veta vart den är, men det är ju svårt för honom eftersom han aldrig vet vart han har lagt den.)
Jag brukar gnälla på min chef för att jag tycker han är så tråkig när han alltid har ett men med i sina meningar.
Chefen: Försäljningen gick strålande igår, men vi har bara sålt två kassaaktiviteter.
Chefen: Vi klarade budgeten förra månaden, men det blev ingen bonus.
Chefen: Vi vann kassaaktivitetstävlingen i våran region, men Karlstad har sålt 200 fler än oss.
Och så fortsätter det. Men (haha, det var inte meningen att det skulle komma ett men) det slog mej i morse att jag göra precis samma sak. Men är ett väldigt bra ord, som jag ska försöka använda lite mindre ofta.
