2012
Första dagen på ett nytt år.
Det året som med största sannolikhet kommer bli mitt och Viktors mest händelserika år någonsin.
Det är riktigt häftigt att tänka på.
Om fyra månader och sju dagar har Knytet sitt planerade ankomstdatum.
(Eller som det stog i papperena jag skickade till Försäkringskassan, nedkomstdatum.
Hahaha, då lät det verkligen som att det är storken vi väntar på.)
En liten snabb graviditetsuppdatering.
Mest för kusin Lenas skull,
för jag vet att hon är nyfiken =)
Nu känner jag sparkar väldigt tydligt, varje dag.
Varje gång jag kör bil och varje gång jag sitter i soffan.
Även ibland annars också har det varit på slutet,
när det har blivit tydligare.
Viktor är än så länge den enda utom jag som har känt det,
och han tyckte det var riktigt häftigt.
Jag har järnbrist och foglossning,
men det hör väl till.
Jag tycker ändå jag mår riktigt bra.
Jag hatar att inte få plats i några kläder,
och jag tycker inte alls det är kul att prova mammakläder.
Mår bäst när jag, som just nu,
kan mysa ner mej i soffan med mjukisbyxor och munktröja.
Jag har fått veta att jag har en ovanlig blodgrupp, A-.
Bara 6% av världens befolkning har den.
Så det kan komplicera saker och ting lite grann.
Antagligen inte denna gång som tur är, men vid nästa graviditet.
Som tur är så lever jag nu, på 2000-talet,
så med hjälp av vetenskap så tror jag allt kommer gå finemang.
Ja, det var väl allt om det för tillfället.
Just nu har jag dokumenterat hur trötta denna familj är så här på nyårsdagen.
Jag är lite, lite piggare, men jag bjuder inte på någon bild på de =)
God fortsättning, och hoppas detta blir det bästa året nånsin!!
Det året som med största sannolikhet kommer bli mitt och Viktors mest händelserika år någonsin.
Det är riktigt häftigt att tänka på.
Om fyra månader och sju dagar har Knytet sitt planerade ankomstdatum.
(Eller som det stog i papperena jag skickade till Försäkringskassan, nedkomstdatum.
Hahaha, då lät det verkligen som att det är storken vi väntar på.)
En liten snabb graviditetsuppdatering.
Mest för kusin Lenas skull,
för jag vet att hon är nyfiken =)
Nu känner jag sparkar väldigt tydligt, varje dag.
Varje gång jag kör bil och varje gång jag sitter i soffan.
Även ibland annars också har det varit på slutet,
när det har blivit tydligare.
Viktor är än så länge den enda utom jag som har känt det,
och han tyckte det var riktigt häftigt.
Jag har järnbrist och foglossning,
men det hör väl till.
Jag tycker ändå jag mår riktigt bra.
Jag hatar att inte få plats i några kläder,
och jag tycker inte alls det är kul att prova mammakläder.
Mår bäst när jag, som just nu,
kan mysa ner mej i soffan med mjukisbyxor och munktröja.
Jag har fått veta att jag har en ovanlig blodgrupp, A-.
Bara 6% av världens befolkning har den.
Så det kan komplicera saker och ting lite grann.
Antagligen inte denna gång som tur är, men vid nästa graviditet.
Som tur är så lever jag nu, på 2000-talet,
så med hjälp av vetenskap så tror jag allt kommer gå finemang.
Ja, det var väl allt om det för tillfället.
Just nu har jag dokumenterat hur trötta denna familj är så här på nyårsdagen.
Jag är lite, lite piggare, men jag bjuder inte på någon bild på de =)
God fortsättning, och hoppas detta blir det bästa året nånsin!!
